Nytt läge?

Inser hur jag vill "må dåligt".. Men eftersom jag samtidigt vill nå absolut sanning/frihet och lycka; så hamnar jag i en psykologisk omedveten ambivalens, vilket skapar labilitet och som följd "uppgivenhet"/kroniska depressions-känslor.
 
Önskan är djupare än så. Den verkliga önskan. Själens potential.

Förstår hur ROTAD min sjukliga lust att förstå mig själv och alla tusentals spektrum av livets skuggsida är! Nästan "planerar" för framtiden (omedvetet lägger upp hinder för mig själv?) ..ett koncentrationsexperiment.

Allt detta påminner om de psykologiska strukturer, den mycket dunka fasthet som jag på något sätt valde i slutet av min barndom. Man kan inte återuppvigla vilka myter som helst. Jag är samtidigt glad för att den iskalla cynismen är överbevisad, på så sätt att jag aldrig tvingas "förföras" av den, även om den är lite av min egen självuppfattning. Allt detta har jag gått IN I; som in en mardröm, för att förstå mitt VÄRDE. Och det är det jag menar; därför undrar jag nu om jag nästan faktiskt har ett behov av att konfrontera den primitiva skuggvärlden, och dess INTELLIGENS -välsignelsen, som den är.

Det finns något "djupare" som jag vill veta om mig själv.

Förstår också att jag som yngre barn faktiskt (i cykler men endå överskridande) haft som en röd tråd av själslig smärta (de fobier, djupa rädslor och traumatiska "insikter" som fanns då.) Ja, det är just denna röda tråd som jag vill penetrera.. Det är SJÄLVA LIVSRÖRELSEN; och dess "ord".

Undviker att omedvetet, dunkelt "anamma" tvivelaktiga "sanningar" (typ psykologiska svårtydda personliga "metodiker"), eftersom jag inte vill ljuga för mig själv.


Detta kom upp nu nyligen när jag började MINNAS .."kraften"/intentionen, det heliga, inifrån min egen person..


Men jag ska bli ännu ärligare. Då kan man sedan även ha "smärta" utan att "lida" av det (men förstå) , eftersom man orädd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0