SJÄLVBILD -behov

3.apr.2008, kl.03:53

Jag har fattat en grej


Angående. min ständiga intensiva dialog med "den andre" inom mig; som används som ett självrelaterande verktyg för att hela tiden utöka det filsofiska sammanhanget.. (det är GENOM detta; själva insikterna/FÖRSTÅLESEN för mig själv skapas -i en evig "påhittad" dialog..)

Min Venus i Vattumannen är oerhört intensiv, dels eftersom jag inte haft några könsliga/fysiska sexuella intressen på två år, men är naturligt väldigt intresserad av att "förstå vilka människor är". Samt att jag LEVER I ett konstant tillstånd av att PROJICERA endast en METODIK, av den avancerade repertoar av "existensen" jag har, det är ganska extremt. Jag skulle gärna vilja ha input/reflektioner -om hur att fördjupa begreppet/omfamningen av det vi kallar "verkligheten"; omdefinera min Saturnusfunktion.



Jag har blivit paranoid genom det här, och tror hela tiden att andra ska känna sig "attackerade".

Saken ÄR att det jag gör i varje möte är att ställa mig och säga "hej, här bor jag!" -jag försöker hela tiden initiera andra i min "nya lösning", eftersom jag inte har NÅGOT ANNAT "personligt liv".

Det som hände när jag fick en "uppenbarelse" (lösningen/insikten) förra vintern, var att jag alltså hade skapat tillräckligt/nödvändigt konfronterande genuin involvering i "er" -för att "bjuda in" omvärlden i denna sanning -som raserade hela bilden av mig själv.


Jag får inte ut NÅGOT av "filosofiska diskussioner" annat en som praktiskt nödvändighet. Jag kan heller inte riktigt bara "släppa taget" hur okomplicerat som helst, eftersom många tidigare intensiva försökt till detta endast känns som ett HYCKLERI, vilket gör att jag tappar i min kvinnliga självkänsla. Jag menar att.. det räcker inte med att sätta sig och "lugnt ha en dialog och lyssna på varandra", det är djupare och bredare.


Jag vill lära mig mer om Saturnus potential, generellt!


Jag har ju min Neptunus på Sol/Måne -MC/IC nu, men jag har verkligen inga känslor av "andigt genombrott" eller ens upplösning.

Jag vet redan hur Neptunus effektivitet fungerar. Neptunus styr ju femte huset. Det är alltså "heartbeats, intimt/alturistiskt", som "löser upp" mentala strukturer I HJÄRNAN, faktiskt -dvs. urkristallierar alla de intellektuellt/familjärt betingande föreställningar om "mitt helvete" (FAST relaterat till dömmandemodeller som upplevs som "självklara", i symbios med min självbild -"Vattumannen", som en mentaliserad ägodel.*)


*har alltid haft något märklig tvångstanke om mig själv som "Vattuman". Det började långt innan jag ens studerade astrologi, jag vet inte vad jag fått det ifrån, och kan inte bli av med det. Jag tror det var min mamma som brukade säga att jag var "konstig/orginell" för att "jag är Vattuman" i barndommen. Kort: Jag "tror" att jag är "på det här sättet" eftersom jag "är Vattuman", även fast jag intellektuellt/existensiellt förstår att det inte stämmer. När jag gick på dagis (ca 1,5 - 2 år) satt jag varje dag och höll i en pusselbit med en kvinna på, för att extremt SENTIMENTALT "sitta och titta på idéen" -om all den trygghet/hjärta -som jag förlorade när jag isolerade mig från min mamma -som jag trodde "aldrig skulle komma tillbaka" varje gång hon lämnade mig på dagis.

Hur pusselbiten såg ut har andra berättat, men jag minns t.o.m speciella tankeföljder som jag i "avskildhet från behovet" -sorgen- tänkte när jag kände/såg hur personal "inte brydde sig när jag grät hysteriskt". Jag kände alltså den där känslan av "vuxet medvetande" redan då -vilket ÄR samma sorg I SIG -dvs. FÄNGELSET -att isoleras av den organiserade fullmaktens illusioner...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0