Den andra sidan av ett vakuum
Det största ointelligensen var för mig förut att vara så som jag är nu, och så som de flesta är. Relativt obundna och reflekterande. Jag hatade så fruktansvärt i mitt icke-hat, och min personliga dogmatism.
INGA FÖRSTOD!
Jag undrar hur jag ska kunna möta de verkligt lidande idag? När det blivit såhär. Fängelsets kulmination var till för att öppna mitt hjärta.
Så mycket var det värt.
Kommentarer
Trackback
