Experiment på passagen/astrologi
Jag skriver:
17.jan.2008, kl.23:12
Experiment
Hej. Fick en idé, och jag undrar om ni skulle vilja vara delaktiga i denna kreativa "utbildning".
Jag är rätt hyffsad på att "tolka" astrologin genom bildespråk och känner att det kan behövas en mer autentisk, direkt kontakt med den levande, rörliga dynamiken.
Jag tänkte det vore intressant att offentliggöra verkliga "avtryck" för att tillsammans tolka processen.
Jag satt fem minuter med min mamma vid datorn idag och visade henne mitt horoskop. "-Och vad betyder detta då?" sa hon. Jag förklarade för henne att det var ett dynamiskt system genom att berätta om och objektifiera mig själv med min Sjunde hus-Venus i tredje huset(relatering, diskussion) i Vattumannen (astrologi). Jag upplevde då att jag s.a.s kort kopplade mig ifrån tecken-arketyperna genom att "tapetsera upp skuggan på väggen" och förstod min egen roll i det sociala spelet.
När vi TILL FULLO upplever "oss själva" (manifesterar minnet) -vår BALANS (ömsesidigheten mellan avsikterna) är vi just det.. -INTE våra tecken.
Några som tycker detta är en rolig idé?
Jag är född den 13.e februari 1989, 00:02 i Solna.
Fråga: Så vad är nu mitt syfte med det här?
Jag skriver:
17.jan.2008, kl.23:23
Avstånds-förhållanden
Tittade nu upp planeterna för kl 23.12, tidpunkten för när jag skrev inlägget.
Det femte huset är i exakt konjuktion till min Sol/IC i Vattumannen, och det elfte blir då i exakt konjuktion till min MC, andra huset till min Ascendent i Skorpionen, åttonde till min Decendent..
Vet ni vad det kallas? Synkronisering.
Av en händelse har jag brevid mig en gammal kaffekopp som det står "Vågen" på, som min min moster köpt för jättelängesen.
Jag skriver:
18.jan.2008, kl.01:24
Hmm.
Satt förstrött och lyssnade på några enstaka låtar på youtube, och hamnade på den här för ca 20 minuter sen -->
http://www.youtube.com/watch?v=1W50qAcnOVE
"Galactic Center"
Tidigare ikväll upptäckte jag att Jupiter precis transiterat sveriges Merkurius i sjunde huset.. Jupiter och Merkurius är som ni vet motsattsparet - Ascendentens och Decendentens styrare i sveriges horoskop.
Svar:
18.jan.2008, kl.09:17
ska man förstå vad du säger ?
Är det så viktigt för dig att tala ett språk knappt nån fattar för att verka intressant på något sätt än att utrycka dig på ett sätt så mertalet av folk kan förstå vad du säger så ditt budskap går fram?
Svar:
18.jan.2008, kl.18:54
Du får--
Slå upp orden du inte förstår.
Jag skriver:
18.jan.2008, kl.18:59
Jag vet inte
Nej. Jag förstår inte vad du menar. Det nästan sårar mig att du säger så där.
Jag har ett enormt behov av att skapa "uppenbarade rum", haka mig fast i offentligheten för att få ett erkännande för att jag talar sanning. Dock inskränker jag ofta detta behov genom frånkopplade tankeflykter; en extrem rädlsa för att släppa kontrollen på "framtiden". Jag vågar ofta inte ens somna på nätterna för att jag är rädd för att "alla mina idéer" ska försvinna. Vilket lite löjeväckande får motsats verkan, och sanningen begravs systematiskt istället i ett dunkel, vilket dessutom försvagar min fysik.
Många människor antar att jag gör saker med en vilja att vara "unik". Det är min mardröm. Jag vill ju att "alla" ska se det från mina perspektiv (för att "fräsla" DEM från deras "bildliga" jagbild av dem själva som "helt unika".)
Jag har insett att jag har tagit alldelles för stora propotioner.
Jag är själv inte ÖVERHUVUDTAGET medveten om mina egentligen intentioner förens det kommer till kritan och jag inser vad jag håller på med -att hela tiden försöka "överföra" min verklighet på "den andra" för att kunna "bevisa min oskuld" och frigöra mig från "straffet" att inte kunna uppleva mig själv/min sanna naturs fria uttryck; genom sexuell alkemi omvandla mig själv. Jag inser alltså efter ett tag att jag är på väg att bokstavligt försöka få mänskligheten att BLI mig.
Jag tittar ibland tillbaka på mina "spår" av planlös intellektuell promiskuitet i det offentliga rummet, och skäms för alla pinsamma djuppsykolgiska sexuella subtiliteter, vilket föder en "omvänd paranoia" -jag är alltså "livrädd" för att andra ska misstänka och misstro min "ärlighet" som något helt annat. Men jag inser att detta bara är en undermedveten projektion; jag försöker dvs. "omringa" mig själv, vilket skickar tvivelaktiga signaler ut i universum.
Jag har varit alldelles för aggressiv. Sökt mig till människor som "hatar" mig för att genom min svartsjuka på hela mänskligheten försöka "omvända" dem till medmänsklighet, som jag har sett som ett personligt ansvar "på-liv-och-död".
Jag försöker nu istället fokusera på mig själv, och jag inser att det är ett förflutet Jag som är upphovet till min upplevelse. Jag samlar mig, förstår nu att det är både egot och den mottagande som är mitt Självs "skapande
rum".
Det är lite pinsamt. Jag har undvikit den genuina vägen. Men jag begriper nu att det är när jag "älskar mitt eget skapande" som jag slutar "ta tillbaka" förlorade fragment -och jag ser andra.
Jag försökte förut att desperat "lyssna" på andra när jag höll på att dö, samtidigt som jag såg ner på mig själv, vilket fick katastrofala följder, genom mina fixerade, obstinata tankeplan.
Jag försöker bli "REAL". Får en subtil vision om en framtida raffinerad intelligent livsform; ett överskridande odödlig ett med massan. Att ha nått den ultimata självinsikten och aldrig mer behöva prata om det, utan bara se estetiken -utan utmejslade konturer; vilket jag förstått är upphovet till min existensiella ångest och underordning. Ur ett evolutionärt perspektiv finns det inga "fel vinklar", och jag känner istället en vördnad för de vägar jag sett som "tvång". Jag har besegrat den relativistiska tortyrkammaren.
