Bullshit!

Bo Grapenskog säger:

Tendensen inom psykvården lägger ribban högre.

Om du känner dig själsligt sjuk så kan du inte bara kontakta en
psykiatrisk mottagning och begära en tid.
Nej, då säger systemet att du måste ringa din vårdcentral.
Som ska utreda din bekymmer. Om det är så allvarligt skriver
tjänstgörande läkaren en remiss till den psykiatriska mottagningen.
Mängder av remisser kommer tillbaka till vårdcentralerna med en
propos:
- Det här kan ni själva ta hand om.
Då ställer man en adekvat fråga:
- Måste man klättra på väggarna för att få en tid?
Eller är det så att man inte har den kompetensen att skriva en remiss
som läkarna på den psykiatriska ska acceptera?
Själv tror jag att det är en kombination att det fodras mer erfarenhet
på vårdcentralerna och att "sjukdomstillståndet" där har man höjt
ribban ordentligt.
Jag tycker själv att man har en rättighet att få en svensk läkare inom
en rimlig tid.
På vissa psykiatriska mottagningar finns inte en enda svensk läkare.
Det klart att incitamentet till att en remiss blir en inkörsport är ju
hur man skriver den.
Det spektrum av psykiska sjukdomar borde också få en chans.
Eller är det så att psykvården har kollapsat totalt?
- Ja, men om man jämför med den personen är du ju inte så väldigt sjuk!
Ett argument som kan få förödande konsekvenser.
En förkylning går över men ett psykiskt tillstång reder man inte ut bara
med antidepressiva medel.


Bo Grapenskog


Jag:

Det är mycket tydligt att du är inte medveten om dagens dolda maktfördelning i samhället. Antagligen för att du själv utgör den del av samhällets kristallierade hierarkier som trycker ner på nyare former; och försvarar sig själv genom beundran över sitt traditionella arv. På allvar.

Jag är inte ute efter att "tjafsa". Jag tycker det är viktigt att visa upp hur det här pusslet fungerar, eftersom så många i min generation just upplever stor förvirring ang. hurvida naturlig kunskapen som våra aukoriteter har är, och var den kommer ifrån..


Har du egna erfarenheter av "psykiatrin", och vad är syftet med din "artikel"?


Fråga: Är du säker på att "behandlingen" inom den svenska psykiatrin verkligen löser allt, för de som väl blir inlagda och sedda?


Jag tycker dock hur som helst att analys av samhällskonstruktionerna är nödvändiga och viktiga. Min känsla säger i alla fall, att du vet precis lika lite som läkarna inom psykvården.

Dina "klämkäcka" inlägg ger nostalgiska associationer till mig själv som högstadietjej..

Det obehagliga var att jag alltså köpte strukturerna rakt av, för att "köpa" den illusoriska mentala självständighet som jag behövde. Samtidigt som jag hela tiden kände mig djupt "bluffad" av skolans budskap, blev jag på tvivelaktiga sätt alltså "uppskattad" för det här, för mitt "stöd".


Någon som känner igen detta?



Bo Grapenskog säger:

Ja, du om du visste vad samhället har gjort mot oss barn som togs
på 50-talet. Om jag har någon erfarenhet av psykiatrin?
Ja, det kan man nog säga. Samhället rövade bort mig ifrån min trygghet
de slog av mig fötterna, för att sätta mig som sex åring på ett barnhem sedan fosterföräldrar. Det traumatiska upplelvelsen för en sex åring
att bli bortrövad av två män och en kvinna släpad till en bil. Det gjorde
så att min värld rasade. Första anfallet jag fick som 12 åring var
vad de kalar för "panikångest" idag. Först besöket 1959 då sa läkaren. "Det är bara nerverna" Det enda de hade att tillgå på den tiden var tabletter till förbannelse. Man blev lite av en försökskanin. Sådana
tabletter som jag fick får inte skrivas ut idag.
Så visst har jag stor erfarenhet av psykiatrin. Ett brutet ben ser du men inte en trasig själ. Du verkar vara en person som vill tjafa och mitt syfte med min "artikel" som du så vanvördigt kallar den. Är väl att människor i gemen vet inte ett dyft om hur psykiatrin fungerar.
Jag måste nog på ren svenska säga att det du skriver är rena rama
koskiten! Är det så att andra kan ha en annan uppfattning än du?
Eller är du allvetande? Incitamentet är väl att försöka förstå en annan människas åsikt. Utan några vanvördande ord. Eller slänga sig med
rotvälska.

Bo Grapenskog



Jag:

Vanvördigt! Just detta ..och genom hela ditt inlägg, lyser dina konventionella linser igenom. Du reagerar t.o.m på de harmlösa ordval jag gör.

Okej. Men nu ser vi ju alla att detta var ett tag sen, även om det i texten inte riktigt framgår om du även har nutids-upplevelser av ämnet, när du skriver att du har stor erfarenhet av psykiatrin.

Anledningen till att jag intresserar för mig detta diskussionsinlägg om psykiatrin är för att jag och en del kompisar har erfarenheter av det här.

Du använder mest väldigt personligt knytna referenser i din återdramatisering, vilket förgrumligar den objektiva bilden, och riskerar att måla upp allting i "svart och vitt". Och; återigen på forumet, måste jag belysa att "samhället" INTE är en apparat UTANFÖR det individuella medvetandets gränser. Att man ser det så intensifierar offerrollen, vilket är sammhällsproblemet i sig.

Fortfarande otydlig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0