Hmm. . .

Förståelsen känns angelägen. Den finns där. Det är viktigt att släppa "gud" -det är missförstått.

Har hela tiden bara sökt efter den "rätta vägen", något säkert, utan förvirring -MÅSTE veta att jag GÅR ÖVER GRÄNSEN; och aldrig "kommer tillbaka" -steget ÖVER allt det gamla; annars håller ingenting.

Jävlar ja -där har vi mitt missbruk. Jag "återgår" till den felaktiga självbilden -genom min familj och dess behov som jag identifierar mig med totalt, vilket leder till usel självkänsla -mentala attacker och vårdslöshet/omoral. Allt det som INTE är jag. (Självbedrägeriet!) Vad ska jag göra egentligen? Det är inte svårt.


Måste våga stå upp för det jag älskar. Sluta oroa mig över "resultatet" -det är en lögn. Jag har ju kommit långt nu -sett igenom vad som verkligen är av VIKT och djupt SANT värde -bortom illusionerna och den glaumorsvenska baksidan.


Det som bevaras bevaras -ingenting är annorlunda än så som det ska vara -men här i skrivadets stund kände jag något tivelaktigt trick.

Jag börjar om -vem är det jag pratar med? Monologisk dialog -tidsmässig tortyrkammare -erkänn nu.


Mobalisera styrka nu -VISIONEN, drömmarna. Detta stämmer nog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0