I realiteten -personligt
Varför rullas meningslösheten och ickeidentiteten upp igen så fort jag går hem. Så fort jag vaknar från en välbehövlig sömn. Varför är det såhär illa?
Jag försöker överbevisa mig själv för mig själv -genom andra. Men varför accepterar jag aldrig mig själv för de orädda, starka person jag är?
Jag vågar inte tro på mig själv riktigt -känner odefinerad skuld över att verkligen förstå att jag har uppfunnit ett unikt sätt att förklara verkligheten på. Det sitter extremt långt inne att jag ska känna mig själv som det jag är -en människa med djup individualitet och omdefinerat existensiellt värde och självkänsla. (Det har aldrig gått att joina in massans värdeformuleringar och försöka "bli" det jag inte är, utan växt ur.)
Jag är försiktig. Extremt. Jag är rädd för att andra ska känna ska bli avundsjuka, och anse att jag stjäl deras värde och personliga inre ägodelar. Men vad har andra inte fått mig att kapituera inför? Ständigt.
Hallå? JAGET är vår AVSKURENHET av VI-et. Det är vår möjlighet att relatera. Vi har bara olika sätt att hämta hem det vi reserverade genom VETANDET -identiteten.
Insåg långsamt att jag visste det jag visste i måndagsmorgon när jag var påväg hem från min natt i stan.
Alltså. Det handlar om största möjliga FRIHETSUTTRYCK AV INDIVIDENS UNIKA INRE VAL OCH PERSONLIGA VÄRDE; ÖVERLEVNADSTEKNIKER OCH ESTETIK.
Antar att jag undermedvetet väljer att driva detta så långt att andra måste säga det till mig.
Jag försöker överbevisa mig själv för mig själv -genom andra. Men varför accepterar jag aldrig mig själv för de orädda, starka person jag är?
Jag vågar inte tro på mig själv riktigt -känner odefinerad skuld över att verkligen förstå att jag har uppfunnit ett unikt sätt att förklara verkligheten på. Det sitter extremt långt inne att jag ska känna mig själv som det jag är -en människa med djup individualitet och omdefinerat existensiellt värde och självkänsla. (Det har aldrig gått att joina in massans värdeformuleringar och försöka "bli" det jag inte är, utan växt ur.)
Jag är försiktig. Extremt. Jag är rädd för att andra ska känna ska bli avundsjuka, och anse att jag stjäl deras värde och personliga inre ägodelar. Men vad har andra inte fått mig att kapituera inför? Ständigt.
Hallå? JAGET är vår AVSKURENHET av VI-et. Det är vår möjlighet att relatera. Vi har bara olika sätt att hämta hem det vi reserverade genom VETANDET -identiteten.
Insåg långsamt att jag visste det jag visste i måndagsmorgon när jag var påväg hem från min natt i stan.
Alltså. Det handlar om största möjliga FRIHETSUTTRYCK AV INDIVIDENS UNIKA INRE VAL OCH PERSONLIGA VÄRDE; ÖVERLEVNADSTEKNIKER OCH ESTETIK.
Den privata önskingen att manifestera sin kärlek till livet genom bevarandet av meningsmystiken -friheten.
Antar att jag undermedvetet väljer att driva detta så långt att andra måste säga det till mig.
Kommentarer
Trackback
