Observation
..sista löning, innan sann kapitulering.
För att inte ljuga för mig själv vill jag ju direkt avslöja och framföra denna överlevnadsdyrkande KONST i LIDANDET, som det faktiskt är!
Hur kan ni tycka att jagreflekterande precision INOM "självständigehetens ägande", är "skönt"?
En av anledningarna till min besatthet och OPERSONLIGA själsväg i verklighetsfilosofi -är den djupa avsmaken till mitt ego -bakom detta döljs samtidigt förstås en allmän tändning till existensens träskmarker, en sjuk lust till den 100%-iga bottentörsten i djupt komplex destruktion, förfall.
Vad är NI/DU UTE EFTER? (Jag kan räkna mig som ömsesidig -i ett förflutet perspektiv här.)
Det viktiga vi måste ERKÄNNA, det är att INGEN ANNAN monopoliserar världen förutom vi själva i vår kollektiva dans. Individen kommer först -förstås, men det är inte det jag menar..
Det är en befriande känsla att nu, äntligen, -förstå att jag har och har haft alla svaren, personligt avskärmad som jag var. Detta öppnar portarna till vår existensiella etik. Det är en djup inskränkthet och underminering av helhets-utbyte, att inte "kunna" tillåta sig att ha sin egen MENTALA FRIHET . . .
-att inte kunna "få" känna den oskuldsfulla mystiken i FRÅGAN -samtidigt- som lugnet i vårt inte väsens fullständiga VETANDE
. . . som är sant skapande, utan omvända paranoida lekar.
(Nej, det är ett SKÄMT alltihop -så som vi känner till ...."detta". Se det från den andra sidan -sidornas baksida.)
Det är ett lugn, att kunna öppna upp sig helt, för den transcendentala sanningen -där saker kan vara "både och" -utan att något trängs undan eller knäpps igen. Den rena, naturliga KOMMUNIKATIONEN -MED allvar på allvar.
Mänskligheten har endast "accepterat" det primitiva (subjektiv fasthet -i kris) som "sanningen". Det säger oss något. Vad finns förutom vi själva? Vad handlar detta om?
Behov är inte det kulturen GIVIT oss; behov är FRÅGANDET efter våra löften.. Anledningen till att vi "söker" -genom filosofin, osv. Är inte det för att de verkliga känslorna är den UPPHÖJDA KONSTEN...?
Varför skulle inte du veta vad logik är? Är det något fel på oss? Varför skulle inte du känna till moralen? Varför skulle vi kunna förstå varandra? VEM har sagt detta till oss?
För att inte ljuga för mig själv vill jag ju direkt avslöja och framföra denna överlevnadsdyrkande KONST i LIDANDET, som det faktiskt är!
Hur kan ni tycka att jagreflekterande precision INOM "självständigehetens ägande", är "skönt"?
En av anledningarna till min besatthet och OPERSONLIGA själsväg i verklighetsfilosofi -är den djupa avsmaken till mitt ego -bakom detta döljs samtidigt förstås en allmän tändning till existensens träskmarker, en sjuk lust till den 100%-iga bottentörsten i djupt komplex destruktion, förfall.
Vad är NI/DU UTE EFTER? (Jag kan räkna mig som ömsesidig -i ett förflutet perspektiv här.)
Det viktiga vi måste ERKÄNNA, det är att INGEN ANNAN monopoliserar världen förutom vi själva i vår kollektiva dans. Individen kommer först -förstås, men det är inte det jag menar..
Det är en befriande känsla att nu, äntligen, -förstå att jag har och har haft alla svaren, personligt avskärmad som jag var. Detta öppnar portarna till vår existensiella etik. Det är en djup inskränkthet och underminering av helhets-utbyte, att inte "kunna" tillåta sig att ha sin egen MENTALA FRIHET . . .
-att inte kunna "få" känna den oskuldsfulla mystiken i FRÅGAN -samtidigt- som lugnet i vårt inte väsens fullständiga VETANDE
. . . som är sant skapande, utan omvända paranoida lekar.
(Nej, det är ett SKÄMT alltihop -så som vi känner till ...."detta". Se det från den andra sidan -sidornas baksida.)
Det är ett lugn, att kunna öppna upp sig helt, för den transcendentala sanningen -där saker kan vara "både och" -utan att något trängs undan eller knäpps igen. Den rena, naturliga KOMMUNIKATIONEN -MED allvar på allvar.
Mänskligheten har endast "accepterat" det primitiva (subjektiv fasthet -i kris) som "sanningen". Det säger oss något. Vad finns förutom vi själva? Vad handlar detta om?
Behov är inte det kulturen GIVIT oss; behov är FRÅGANDET efter våra löften.. Anledningen till att vi "söker" -genom filosofin, osv. Är inte det för att de verkliga känslorna är den UPPHÖJDA KONSTEN...?
Varför skulle inte du veta vad logik är? Är det något fel på oss? Varför skulle inte du känna till moralen? Varför skulle vi kunna förstå varandra? VEM har sagt detta till oss?
Kommentarer
Trackback
