Eviggjorda linjer (solitude)

Dedikerat till de jag älskat med hela mitt hjärta, dvs. alla människor jag någonsin vetat om..




Nu förstår jag. Jag gått runt och VARIT GUD.



Levt i misstänksamheten, lagt mentalt beslag på massornas och individernas dolda agenda/sexuella intention -eftersom jag satte sanningen högst.


Jag har velat uppleva det vackraste i livet -själva själens meningsmysterium -i sin råa tid. Nästan velat TA PÅ den. Alltså sett livet så som det verkligen är. Det är väldigt estetiskt - det ÄR själva sanningen OM estetiken. Att VARA EN DEL AV ARKETYPERNA. Jag ville veta hur det var att förstå sig själv -verkligt, sant. Det är renheten.



Det kommer bli svårt att lämna detta, jag vill stanna.. Eller i alla fall besluta mig för att i framtiden återvända hit, det är ju trots allt min första riktiga kärlek. Kanske existerar mystiken i tingens varaktighet, så jag kan omge mig med minnet av de tårar jag aldrig grät, men varsamt sparade för min privata dröm.

Jag offrade min fria vilja för att ta reda på hemligheten bakom mina föräldrars kreativitet.

Behagad av min egen hjärna. Ni vet väl att incest är obrukbart? Före är efter och efter är före.  



Men det är när man ser den andra, för den som denna verkligen är som man inte vill förstå sig själv. Besegra dualismen? Mer finns i himmel och på jord, Horatio..





Jag tänker alltså finns jag. Jag har bevisat min egen existens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0