Förföljd

Stod i hallen nyligen; och min mamma räckte en ring till mig och sa "är inte den här din?" (en ring jag fått av hennes tvillingsyster som yngre.) Jag är inte intresserad av släktsaker direkt.

Inser att detta försegår helt tiden; på alla sätt, inte bara ang. "bevarande" av materiell historia.

Innan jag gick ner till datorn kommer mamma nästan springande och frågar om jag vill "-ha den här"; (en antik träknopp!)

Jag vet att det varit en EXTREM avundsjuka/skuldbetingad rivalitet mellan systrarna när min moster levde. Jag har aldrig i hela mitt liv skådat ett mer rättvise-patos någonsin, än mammas släkt. Mamma och min moster = Våg/Vädur, dessutom hade jag två tvillingmorbröder = Vädur/Tvilling ..tänk sen med en utpräglad helgonlik Fisk-mamma med som IMITERAR pappans SAMLARTVÅNG (Kräfta med Solen i konj Neptunus/Tvillingmåne) -ang. ett specifierande; när pappan/min morfar, får sina första parkinssonverkningar, och flyttar ifrån gården och sitt enda nöje (riskfylld hästmarknad).. Min mormor börjar istället ta över hans tvång,och fyller hela lägenheten med tidningar/gamla kesobrukar, etc. Jag frågade mamma en gång om hennes självbild, och pratade om hur mycket jag identifierar mig med andra.. och mamma svarade ungefär att "herregud, absolut inte", och sa att den "enda hon är lik" är hennes mamma. (Vilket inte kommer längre från sanningen.)

Alltså. Det är riktig förvirring där. Min mamma har alltid försökt återuppliva en glaumorös myt, men jag har alltid varit helt ointresserad av släkthistoria, etc. När jag var yngre, tidiga tonåren, var jag väldigt omoget förvirrad ang. "klasstillhörigheten" (vilket jag helt står utanför idag förstås).. Jag har alltid upplevt min bilogiska familj som en slags syntes mellan "historiskt-mytiskt klassvärde"/rikedom och total misär/fattigdom. Vilket upptog mycket tid, eftersom det förgrumlade min filosofiska outlook/sanningen.


Tror hela den här distinkta familjegrejen som jag instiktivt förhäxas av, även fast jag skiter totalt i det, handlar om att min mamma "tagit" alla värdesaker i familjen (samt äran/"hybrisen")..vilket skapat konstanta intriger och, från hennes sida; teatraliska pendlingar mellan sympati och antipati (scener) mellan syskonen. Samt det som är så oerhört tydligt -att hon har försökt "hjälpa" hennes syster (eller tror att hon gjorde)-"den andra", som började isolera sig i hemmet som 16åring.. Mamma har hela tiden varit gräsligt beundrad över sig själv; maniskt STOLT, över att hon s a s "vann"; och tillslut blev "snyggast"; när min moster tillslut blev överviktig och fick diabetes (samt svår depression/kronisk kris), etc. Jag tycker det är ovärdigt.

Mamma har ofta t.ex. "tagit exempel" på vad Ann, som heter, kunde säga. Typ "-du är ful" (som 14åring kanske.) Och? Ser hon inte vad min lillasyster säger till mig? ("-Jävlapsykopatjävel, jävla psykpatientjävelhora") =)

Skulle kunna verkligen måla upp den oerhört obehagliga ur-kontexten här, med då är det nästan soc-varning.


Som sagt. Jag VET att den potentiella sanningen genom om mitt liv ligger någonstans i mitt analytiska förflutna, rent jordiskt. Jag minns hur jag fick en insikt om själva ROTEN till den andliga syskonrelationer/genetiken; och exempelfierade för mamma hur hon i hela sitt liv sett hennes syster som "den defekta" -och KVÄVT hela sin omgivningen med samma vansinne. Första gången i mitt liv som mamma öht LYSSNAR på mig; och tar rask fram den protabla telefonen som ligger i soffan och ringer instiktivt till BANKEN (för att se om hon hade SKULD!) Allvarligt. Smyger sedan upp i hennes sovrum och ringer mormor "-jag gråter mig medvetslös, mamma, mamma..."

Min moster dog sin outgrundliga död förra hösten; men mamma konfronterar fortfarande inte sin tvingade självrelaterande rättvisemani (helt i ordning med kristallierade roller) -vilket UNDERBLÅSER hennes systers tragedi med tvångsintagning på Falköpings psyke; vilket troligen orsakade hennes förgiftningstillstånd, och död.

Min mamma är livsfarlig; eftersom hon undermedvetet PÅTVINGAR alla sin särtypiska "HJÄLP-AKTION".. och i hemlighet drömmer om att "hitta felen" och återförenas med "familjen".. som hon av djup SKAM inte vågar möta autentiskt.

Insåg en sak i samband med min uppenbarelse förra nyåret (det var inte "insikter"/"förståelse"; det var helt enkelt en "uppenbarelse", eftersom man "såg sanningen" genom ren alkemi som inbegrep alla de MINNEN man burit på i hela sitt liv..

Nämligen: Min moster blev intagen på psykiatriska avledningar med tung gammaldags neuroleptika två gånger tidigare. Första gången efter att hon hade hittat sin bror död i ett badkar (-90).. och gör revolt mot sin familjehistoria ..precis som (-00) när mormor håller på att dö, vilket var hennes STORA konstanta RÄDSLA, vilket gjorde att hon av TVÅNG levde i egoistisk symbios med henne, mormor -under hela sitt liv. Det hon hur som helst "pratar högt om inför alla"; eftersom hon övergått i mani, när ingen "tror på henne" -är den "andliga synkroniciteten" i sin FAMILJ.

Det är samma sak som de "psykotiska" tillstånd som (ALLA VET EXISTERAR IDAG!) -och folk kan hamna i, när de SER SANNINGEN, helt enkelt.. ser SKÅDESPELET omkring sig, KOMIKEN som ingen voyeur någonsin kan se.. Det som riskerar att hända om man har en tvivelaktig VERKLIGHETSBILD (9.e huset) baserad på den "sanning" som man tvingas "försvara" idag; är att man blir "paranoid".. Precis som alla "religiösa fanatiker" kan övergå i tillslut. Därför är det oerhört viktigt att börja UTBILDA människor i grundläggande metafysik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0