Backstreet dream

Alltså, Atum, vill bara säga att du verkar vara en ödmjuk människa, och jag är tacksam för att du inte helt avvisande.

Okej. Du frågar om jag har någon diagnos. Svar: Nej. Även om min MAMMA har försökt definiera felet på mig under hela min tonår. Undersök textbitarna där jag har tagit upp detta, för vidare referens. Kort -så försöker hon "komma undan" konfrontationen med hennes egen odefinierade skuld (över de stora problem hon ev. har "åsamkat") -GENOM att skuldbelägga MIG för den lögnen hon viglat in mig i -genom att "hitta felet".

Märk nu att detta beteende är något hon utövar genom hela hennes släkt. Det är väldigt .."uppseendeväckande".


Nu undrar jag förstås varför du frågar mig detta? Ger jag dig "avvikande"/labila signaler på något sätt? Säg då rakt ut vilka "funderingar" du har, gör verkligen det, var inte rädd för att "såra mig"..

Jag äter ingen medicin, vilket jag antog borde framgått genom mina tidigare inlägg. Jag har dock tvångsmedicinerats med en hel del skit under förra vintern/våren: Theralen (det första jag fick på nyårsafton, som genererade medveten psykologisk död/själ-ut-slitning), Stesolid, Stilnoct, Cyprexa, Ciscordinol, Risperdal.. Har även testat SSRI/antidepressiva som 14 och 16 år, vid två korta tillfällen, men slutade direkt eftersom jag fick zombiekänslor och (vid första tillfället); den enda självmordsbenägenhet jag haft någonsin..


Saken är att jag var väldigt desillusionerad ang. all denna "psykiatri" (som kunskap/tro) när jag var i början av tonåren (11-15), även inom kost/hälsa. Jag "gick på" "sanningar" om neuropsykiatri och läkarbokspsykologi, och min mamma verkligen "accepterade" mig, eftersom jag var så prefekt..

Om detta inte verkar TYDLIGT på något sätt kan jag ta fler, ännu mer obehagliga exempel från mammas del i mitt liv.

Som sista kommentar ang. detta DRAMA, kan jag kort objektifiera hur det såg ut när jag -som jag sa i inläggen innan; återgick till min genuina personlighet/själ & hjärta. Jag lyckades genom ett transcendentalt medvetandetillstånd KONFRONTERA illusionerna om mig; via mina föräldrar. Det som händer är att jag tar en morgonpromenad på en lördag/söndag vilket mamma "går igång på"; och kallar mig "manisk". Varför då? Jo, för att jag brukar var passiv och deprimerad vanligen!!! Eftersom hon VARJE DAG har koll på om jag har "sovit natten ut" eller inte -så för hon vidare; befruktar detta "rykte" till min far som agerar budbärare och säger till mig (utan att själv undersöka det/ta snavar för sanningen) -att "du har ju inte sovit inatt". Men okej. Jag går ut på en promenad, och när jag kommer tillbaka till mitt rum, ser jag att blomkrukorna är nedtagna på golvet. Mamma har alltså öppnat fönstren för att "speja" på mig, vilket min far tillslut "förstår" (även fast han aldrig tar mer medmänskligt ansvar än så..) Jag börjar förstå innebörden av den omedvetna total-manipulationen när mamma på min fråga om krukorna svarar med extremt NERVÖSA bortförklaringar! Det värsta är de uttryck hon använder VARJE DAG "-jag är stressad, jag VET INTE VAD JAG GÖR.." Jag blir väldigt medveten om detta kontrakt/konflikt och min uppgivna roll/delaktighet i den. Jag förstår innebörden av jurdik och använder termer för att spela upp en "riktig" rättegång hemma bara för att få mamma att SE sig själv. Som på "skämt" går jag halvt in i en roll för att få henne att förstå; och frågar på allvar om jag ska ringa till en läkare/psykiatrisk mottagning och berätta om hennes förvirringstillstånd -frågar även om hon vet vad hennes KONSTANTA "minnesstörning" beror på..

Hon "tar bilen" och går ut. Pappa säger: "GE UPP.. du vet hur hon är", och bidrar endast med ett barns hjärta.


Precis så som hon säger när alla saker i hemmet FLYTTAS PÅ (eller slängs) -att hon "inte minns.. kanske even har slängt dem, vet inte.." Exempel: Letade efter en låda/påse med min systers och mina bikinis. Och hon svarar med att "hon kanske har slängt dem, minns inte".

Jag tycker det inte är intressant att gå mer in på det än så.

Jag tycker hur som helst ALLTID att det känns obehagligt och aggressivt att höra utsagor och diagnoser (och medicin), som du säkert förstår. Jag kommer ALDRIG någonsin "förglömma" av "mjukhet", den LÖGN som psykiatrin våldför sig med på människor. Ta till exempel de utsagor om "sjukdom" jag etiketterades med i en rättegång ang. tvångsvård i april förra året; när denna överläkare använder sig utav vaga historier i journalen, från min pappa (som när det gäller verkligheten, alltid "ödmjukt" fantiserar ihop en idé av den han helt vill ha mig som..) dvs. meningar så som att jag "har förkovrat mig ibland annat astrologi" och "är intresserad av filosofi". De lyssnar inte! Jag gav så autentisk mänsklighet jag kunde i relation till den kemiska/neurologiska misshandel jag verkligen ännu inte hade börjar återhämta mig ifrån. Ja, som sagt.. då fick läkaren chans att överlägga med sitt ombud eller var det var, 5 minuter innan.. "att, ja, det har kommit smygande (att jag blivit intagen med så frekvent under tre mån -aldrig annars) ..det här med astrologi, det är hjärtskärande.."

Jag kan låta väldig självhävdande och barnslig nu, därför drar jag mig ofta ifrån att måla upp sådana här saker, jag är lite rädd för att andra ska tror att jag "tycker synd om mig själv".. Jag utgår från gruppen när jag hanterar sån här fakta; och jag tycker det är allas vårat ansvar att hjälpa andra från att undvika sådana här maktmissbruk. Till att börja med.



Kommentarer, för ev. astrologisk analys: Jag blev intagen i Uppsala 28/12 -06 (efter att min mamma hade ringt polisen när jag gick hemifrån); vidare för "utredning" på barnpsyk i Sthlm, i ca 2-3 veckor -som rent svek från läkaren, eftersom jag naivt nog förolämpade hans religion/verklighetsuppfattning. 31 jan ringer min far som sagt till psyket igen (precis som han ringt till polisen ett antal ggr när min SYSTER försökt döda/slå mig -och sagt att "VI slåss", när jag låst in mig på mitt rum för att jag exempelvis "rört hennes dator"..), blir inlagt i ca en vecka; efter att jag får en advokat när jag förklarar min situation för någon där; och pratar helt automatiskt/utmattat när jag inte har sovit på sex dygn (eftersom det är sådan kompakt personkemi på avledningen, som jag blir inviglad i) -om "estetik och asymmetri/symmetri" och min mammas "förvirring" ang. mig i den här föreställningen.. Den första känslan jag får när jag ser/träffar henne är att "detta är en riktig våg", min "riktiga mamma", eller snarare den mamma vill vara/tror att hon är. Kollade upp hennes namn på birthday.se och såg att hon hade Venus på 24 graden Lejonet (min MC). Mammas ENDA påpekande väl hemma är att "hon var snygg"!

Den 7.e mars åker jag -mot min egen magkänsla till ett "OCD-hem", eftersom jag vill "släppa taget" och känner alltså viss personligt hyckleri.. det som får mig att "ge med mig", är en djup känsla av att "detta är ödet". Är som jag skrev i en tidigare tråd tror jag; boende där en dag, är provocerande frispråkig, eftersom det låg som ett "tryck" i luften av "osanning" i hela huset. Åkte två dagar innan upp till stället i Uppsala, efter mammas "påtryck", och bara för att visa min självständighet och ärlighet -går jag upp ur sägen i bara trosor och bh och ett täckte omkring mig, och åker ditt så. Det här är alltså när jag börjar återkomma till min personlighet, eller hade gjort.. men kände efter några dagar den här "passionen" och lusten att be dem FLYTTA PÅ SIG.. dock, inte "aggressivt" alls. Pratar genuint med personalen där, känner föresten hur meningsfull ett samtal är i det "verkliga livet".. Grejen att jag gjorde sådär är att jag ville visa att det inte var något "fel" på mig.. samt ge min analys på vad dessa vuxna OCD-patienters neuros handlar om, och går lite in på barnpsykologi.. påminner mig om en mycket fd. dominant lärares son, som blivit paniskt för ljud -och försöker ge förståelse till dem, vilket VERKLIGT "helvete" dessa barn/vuxna haft hemma.. Säger att och att perfektionismens "religion" är jämförbart med "Knutby" och att det skulle kunna "ske mord här inne"..

De ringer alltså till polisen, eftersom de börjar bli nervösa för mig.. jag känner att den här Ascendent-stöten som Lizard kallar det, är närvarande, och har lite svårt att vara superharmonisk, eftersom massa "lögner" från mitt förflutna dyker upp i mitt medvetande, inser liksom hur saker verkligen har varit, och vilka jag inte borde litat på, sveken, etc.

De -tycker jag, beter sig dock konstigt mot mig, så jag blir lite "olustig" av den rädsla/fascination de har på mig, eftersom jag vet att det bara handlar om "mystik" och jag vill inte dras ner i något självbedrägeri och tro att jag är speciell på något sätt. Med mystik/synkronicitet menar jag t.ex. det personliga "budskap" som jag fick, när jag "slet ner några böcker" från bokhyllan hemma, när jag kände den där "ödes-grejen", och skulle åka. Eller, det var bara två stycken egentligen, inga speciella. "Soltecken" (...) och L.O Johanssons "Noveller". Slår upp en slumpmässig sida i den sistnämda när jag kommer in på mitt rum på kvällen där.. står ungefär ordagrant "så satte de sig med täckena inlindade omkring sig, på väg mot den stora resan.." Läser sedan passionerat första novellen som godnattsaga; "...men Oxen dog." Precis som när jag dagen innan, i min meditation/transcedens mitt i natten slog upp en sida i den "gamla Bibeln" (som 16-17åring) "Soltecken", och jag fattade vad skapande handlade om egentligen/andlighetens grunder -för att "välja vem jag är idag".. Oxekvinnan -med någon mening om någon som höll på att skaffa sig ett nytt hem/lägenhet.


Jag tyckte det var så löjligt och pretentiöst bara.. men, eftersom jag upptäckte det då så hade allt en annan innebörd.


Ska kanske skriva lite mer om mitt praktiska liv, eftersom det liksom inte är någon än jag själv som kan få problemet avslöjat.