Stuff
Om jag kan bidra med perspektiv..
Hmm..
Alla vet att det är genom motsatts-naturen; som vi möjliggör vår fulla potential.
Lizard skrev detta till mig:
"I de första stadierna (alltid betingat genom ålder, och för vissa evolutionärt, dvs som håller i sig hela livet), är det snarare tecknets skuggsida som kommer till uttryck, sett genom polaritetstecknet Lejonet: själv-absorbering, formlös excentricitet, och narcissism. Lika fascinerande och färgsprakande som din egen upplevelse av din privata tankebubbla är, lika ointressant är det för omgivningen. Med ålder och mognad kommer du troligtvis att gradvis hitta ditt center INOM det "avancerade" tecknet Vattumannen, och genom det ha något av substans och värde att bidra till kollektivet (Vattumannen)."
Sanningen är att denna omogna tendes till primitiv intensifiering, av vissa skäl är helt osynlig för oss själva! Det är snarare i den RE-aktionella refelxrörelsen till tecknet och huset mittimot; som man bör söka efter den rapellerande symboliken och ett dolt "tryck".
I början av utvecklingen "förbjuder" planetens/tecknets/husets motsattsnatur oss att vara oss själva; KAPSLAR IN det fria uttrycket, för att vi FULLT UT ska få veta vilka vi INTE är. Här ÄR vi snarare oppositionens principer.
Det är ett ENERGI-CENTRERANDE; "mellanenergins" implosion i oss själva. Det är SOLID/kompakt komplexitet -just DÄRFÖR "FATTAR" VI INTE! ("Helvetet"; att inte kunna VARA sig själv upplevelsemässigt.)
Förstår ni?
Jag ska ge ett exempel för att förtydliga:
Jag upplever vanligen en ENORM kulturell alienering; eftersom jag har en besatthet att i ALLT jag gör "vara sann", och sätter "sanningen" framför allting annat, där allt tillsist ansammlas. Min medvetenhet gör att alla mina ältande existensiella utläggningar alltid ser ut som kontakannonser, och ses av andra mest som personliga "konstbidrag".
Jag vet tillslut inte någon skillnad mellan flödande reaktioner av excentrisk-sadistisk ironi och naturlagarna. Jag kan gå hur långt som helst, för att desperat försöka återskapa interaktionen mellan självförtroendet och självkänslan; att VETA vem man är -och kunna BEVARA det.
Det som egentligen alltid hindrat mig är min stora PARANOIA. Jag är neurotiskt rädd för andra ska tro att jag privat målar upp mig som en "gudabild" för mig själv, etc. Vilket blockerar min emotionella trygghet, och leder till ett djupt personligt hyckleri (Jupiter i Oxen); eftersom man blivit "för" ärlig för att tillslut bara återstå som lögnen själv.
Jag insåg nyligen att jag låter en stor resurs ligga outnyttjad. Jag menar.. sanningen är sanningen. Jag erkännde för mig själv att jag är kapabel. Det är tydligt att många omogna människor blir rädda för mig för att jag är jordnära och helt enkelt SÄGER SOM DET ÄR; vilket också naturligtvis innebär att man naturligt konfronterar sammanhanget för att FÖRDJUPA DIALOGEN och gå in i livet.
Jag måste alltså balansera "filosofin" med "den brutala sanningen". Jag känner en SANN självkänsla.
Det är obehagligt hur min familj och gamla bekantskaper automatiskt försöker dra ner mig i gamla former igen. Min mor har under hela mina tonår sagt att jag ska "lära mig att ljuga" (vilket jag sjölvklart inte köper.)
Jag insåg att det inte fanns något annat val än att vara närvarande, när jag nyligen blev oerhört medveten om maktfördelningen i samhället/grupper. Jag gick in i en dialog på ett forum för undommar/unga vuxna nyligen (mkt omvänd snobbism); och blev snabbt förföljd av infantil sadism med utsagor om att jag "går till personangrepp" och fick upprepande "ultimatum" av moderatorn att "krypa till korset". Det intressanta är att denna aggressivitet skapas när jag svarar med en kärleksfulla och medlande perspektiv, när de raderade mina inlägg som jag försökte återskapa.
Jag ser inte mina saker (materiella ägodelar) som "mina", och skulle kunna ge bort mitt hem till vem som helst. Jag är alltså djupt inne i en process av att skapa ett hem; som ÄR dessa dialoger. Jag upplever mina "värdesaker" GENOM andra människor, i RELATIONEN till samhället, (just för att uppenbara gemensam sanning, för allas bästa, och värderar situationer genom "tydlighet", öppenhet, och förståelse.) Därför känns det personligt kränkande när de som jag ser som mina MED-människor kör med oschyssta "trick", för att "hålla i schack" DET LEVANDE. Det är obehagligt när mina spår ständigt städas bort, eftersom det skapar stora svårigheter i att skapa ett personligt CENTER inom allting annat. Det är såhär extremt alltså.
Denna maktfördelning såg jag svart-på-vitt (men saknade medveteheten och den fulla ödmjukheten) när jag blev psykiskt/fysiskt misshandlad genom en tvångsintagning på psyket förra året. Min personliga sorg över förlusten av min sexualitet gör mitt liv helt livsfarligt, eftersom jag dragit mig till dramatiska/hotfulla situtioner, som bygger på någon form av "uppvisad sanning", och drar mig från allt som inte är "verkligheten". Hur som helst; jag hade i en vecka genom djup självhypnos över begränings-kontexten återskapat min genuina identitet. Jag var väldigt lycklig över att vara mig själv; men kände samma ivriga rastlöshet/spontanitet som jag gör nu, fast intensivare. Nu blir det jävligt pladdirigt.. men det som händer när jag spänns fast i en bältessäng det första som händer när jag på vaga utsagor om "gränspsykos" (jag var transcendental och extremt medveten) blir körd till akutpsyk -- är att min sexualitet äntligen LANDAR I KROPPEN. Det jag säger när jag får en spruta inkörd höften är "-Okej, jag erkänner! Jag var avundsjuk!", bara för att min fåfänga gått så till ytterligheter att jag omedvetet velat bli våldtagen för att få ett djupt kvinnligt värde. Detta vill jag förstås undvika; och det enda som kan eliminera dessa "hot" är INSIKTEN att det är jag själv som är "våldtäktsmannen", och börja TA ANSVAR för mitt LIV.
Jag blir alltså nedmedicinerad med antipsykos-medicin vilket som ni vet BLOCKERAR hjärnan och då hindrar livsenerin från att medvetandegöras och transformeras; vilken istället bokstavligen rinner ur kroppen. Själva minnet/betydelsernas innebörd försvinner helt; och "minnet"/myterna manifesteras istället i den fysiska/materiella verkligheten; vilket skapar "psykosen". Dessutom misstänker jag att droger inverkar på kollektiva medvetandenivåer -vilket alla som användt lsd/svamp känner till; genom "bytet" av hiearkier.
Det jag som sagt insåg i tiden därefter var hur samhället verkligen ser ut, vilket mänskligheten inte vågar SE. Jag spelade som en pappdocka nämligen endast rollen av kollektiva fragment av dolda (men transparenta) makthiearkier. Hade samma känsla när jag gick på dagis.
Okej. Men nu pratade vi om något helt annat. Vet inte varför jag ville få det sagt, jag gillar inte att göra saker som jag inte förstår intentionen av. Men jag råder er i alla fall att lära er något av det här. Samhället är nämligen inte något som existerar UTANFÖR det individuella medvetandes gränser; utan ANVÄNDS inom alla institutioner/subgrupper/kulturer som man har en DEL av "andan" utav. Detta döljs vanligen genom det DUBBEL-LIV de flesta lever av oss lever (TOLVTE HUSET; undermedvetna drifter och själv-borträngning.)
Okej. Men åter till det jag inledde med. Det första var en kortare förklaring av min Jupiter-Måne i Oxen i Sjunde huset. Jag har alltså velat "leva i uppenbarelsen". Det är hur som helst Månen som kommer före Solen -med sitt privta budskap om att ALDRIG LJUGA, vilket är är den NÄRVARANDE lösningen på allt. Punkten mittimot min måne är antagligen väldigt betydelsefull för mig, eftersom Månen är placerad exakt mellan IC/MC-axlarna (IC i konj till Solen.) IC och MC uttrycks totalt genom FUSIONEN mellan fadern/modern .och. barnet. Att "bo" INOM MÅLET. Känslan som kan kännas när man lyssnar på musik och verkligen försöker lyssna på "allt på samma gång".
Som jag sa tidigast i inlägget (annat exempel):
Det är MC i Lejonet som är upplåstheten, med sin OMVÄNDA SUBJEKTIVISM/uppväxtens begreppsbildande "själv-kunskap" som "lurar" Solen att inte vara stolt för sin mänskliga mognad och orginalitet, som personligt "skuldbeläggs", och förvränger det NATURLIGA ansvaret för "ledarförmågan".
Föräldrarna ÄR -- FUSIONEN vi VALDE (skapade; genom vetandets högsta vibrationshatighet); JUST DÄR PUSSELBITARNA FÖLL PÅ PLATS.
Älska dina H&M-jeans, du har inget annat VAL och var jävligt glad för det.
Vi kan GÅ IN i oppositions-NATUREN eftersom vi inser att de är VI som rör oss, och inte tiden.
Av drömmen är du kommen och av drömmen ska du åter varda.
Drömde drömmen om detta nyligen:
Vaknade mitt i natten, för kanske två veckor sen. Saken var att jag s.a.s medvetet kunde "skrida" mellan drömmen och "verkligheten"; och förstod alltså vad den -mitt skapande- var för något, vilken var en rätt behaglig begreppsmässigt transcendental upplevelse. Jag kom sedan på mig själv med att instinktivt rikta blicken mot himlen, utanför fönstret där i natten; och fick en vison om HUR (bilder i himlen) vi väljer vårt individuella Själv -genom skapandet av "formulan" (tron som möjliggör livet; manifestationen av drömmen..)
Självförverkligandet ("homosexualiteten"/"Jesusprincipen") verkar i det absoluta faktiskt vara en himmelsk BILD/ideal (jag såg visoner om detta); som vi VILL BLI ..för att bli älskad (fadern - sonen - fadern - sonen) av "oss SJÄLV-A" (genom/inom den relativa svären förstås.) Jag vet att sista graden i Fiskarna handlar om det här, men det var inte därifrån jag fick insikten.
Det var en känsla av att "förstå allt".
Vi söker s.a.s att "frälsa oss själva" --- genom att vi "känner" våra föräldrar innan vi föds; för att kunna känna dem -GENOM dem, i det livssystem; som aukoritetsapparaten, och de biologiska föräldrarna är en del utav. Vi skapar alltså ett unikt själv, för att förstå oss själva ultimat.
Jesus (som antog rollen av Gud's Själv); sa att "ingen kan komma till fadern förutom GENOM mig"
(Han var förstås i det transcendentala himmelriket!)
Varje upphov har alltså ett eget upphov (som är DESS BARN och SYSKON/imitation); världsalltets dualism (frånstötande magnetism), och upprätthållning.
Formulan uttalas när vi genom "avundsjukan/svartsjukan" långsamt sätter oss i fängelse för att nå en "falsk kollaps" vilket transcenderar SJÄLVPROJEKTIONEN, och befriar oss från vår massiva alienation och sökande UATNFÖR oss sjävla; omvänd mental blockering "möjliggör fadern" -den GENUINA EVIGHETEN [barndommen] -genom kronologin (strukturen!) (Med vissa individuella skillander, detta var slarvigt personligt skrivet, men ungefär såhär ser det ut.)
Saturnus är den omvända subjektivismen/vår mentala uppväxt -som skapar "resultatet" när vi KONFRONTERAR att det inte finns "något mer att förstå" -att allt endast är det mentalt kanaliserade "rummet".
Men vi först och främst måste inse att alla tänkbara scenarion redan existerat/finns ("Den som är fri från begär ser mysteriet. Den som är fylld av begär ser manifestationerna. Dessa två har SAMMA URSPRUNG men skiljer i namn")
..;för se att vi REDAN GJORT allting -eftersom vi redan VET (kontrollen och "andelarna" i något "UTANFÖR" oss själva.) Enda möjligheten till nytt liv/ny existenscykel, innebär att vi djupt inom oss önskar att "få det ogjort"; vilket förlöser oss från vår "ottalade erfarenhet"; och ger upphov till TIDLÖSHETEN/det ursprungliga kaoset ("den heliga anden"; som transcenderar allting) -då vi förstår att vi är ÖVERALLT/medveten om att vi är medvetna -på alla nivåer (olika tidsperspektiv)...
Man tvingas ofta inse detta uppe i den ultimata .TRAGEDIN.; att VILJA DÖ ..samtidigt.. som man TILL VARJE PRIS VILL "LEVA VIDARE" (fusionen; begynnelsen/behovet/ormens omedvetande) -och det TOTALT mänskliga förfall/vakuumhelvete det innebär. Den BRUTALA styrkan över att INTE ÄGA sin sexualitet. Vilket följs av att man börjar medvetandegöra FÖRDELNINGEN av resureser resp. makt (kollektivt/samhälle).. och själv kan förstå SINA ANDELAR i dem, vilket genom INRE alkemi AVSLÖJAR "alla felen" man gjort "under hela sitt liv".. (att man skuggat sig själv konstant)
Efter ett t.ex. ett sk. "gott gräl" brukar man känna att "luften blir tunnare", vilket följs av INSTIGANDET i VETANDET -samtidigt som en total "minnesförlust". Man "ömsar skinn"; slutar identifiera (veta) sig med sin RE-aktions-natur. Det är som jag sa "mellanenergin" mellan en själv och Gud som ändrar vibrationshastighet, och blir "sann"/"klar". Man kan t.o.m känna hur materian ändrar form; blir "halare", och materiella saker kan t.o.m "fall sönder" bara man tar i dem. Allting "rinner" av en; man BEVARAR inte något längre; ingenting finns att försvara, eftersom man aldrig har ansvar över "något annat" än sig själv. Den typiska "trögheten" i medvetenheten, känslan av att budskapet i en bok verkligen inte "går in i en"; är för att komplexiteten (trådarna) är SOLID -det som händer när vi sover är att SJÄLEN "smälter ner kroppen" i vila; och återförenas med sig själv.
STADIERNA:
Helvetet *Att konstant skapa ..existensiell.. "EFFEKT" för att "få spinn" på universum (ödlan / arketypen "ur-borderlineRN")
Jord-passionen/förnekandet *Skorpionen = UPPLEVD borderliner (njutningsfull)/hämdlystenhet
FRIHETEN *Örnen = historisk renhet/UR-frihet, överjordisk upphöjdhet
SEXUELL BEFRIELSE *Fenix = SAMLINGEN att allt man någonsin varit; rätt-vinklat (kärlek!)
Odödlighet.
Kommentar: Med "avundsjukan/svartsjukan" -menar jag givetvis den AVUNDSJUKA som vi egentligen har på OSS SJÄLVA, och inget annat. Det är det som är så viktigt att förstå.
