Svaren

Måste bara säga att jag inte riktigt var tydlig, eller uppriktig snarare, med detaljerna kring när polisen hämtade mig från OCD-hemmet.

Fan. Nu var det något riktigt sjukt litet sjukt orm-skratt här. Från mig menar jag. Alltså.. rent holistiskt ser jag ju vad det är som är så sarkastiskt kul, men detta låg djupare/planlagt..



Det jag ville säga var att jag utelämnade vissa detaljer kring en självdramatisering jag hade på "mitt rum" på hemmet, av vissa skäl. Som jag sa började jag upptäcka alla de lögner från fd. vänner som jag gått på, t.ex. de hycklande inre pakter som den frireligiösa skola hade, som jag gick på, och hur svårt de måste haft för att ta sig själva på allvar, osv. Någon gång här någonstans börjar jag känna att jag långsamt "blir till" en Skorpion/Lejon ..och jag tänker att "nej, fy fan vad löjligt", och känner att det är något som inte stämmer. Men det som hände när jag började bli arg ..då menar jag helt personliga överläggningar, inget utåt. (Jag brukar INTE prata högt så som jag gjorde då, det är bara i väldigt extrema sammanhang.) Okej. Det jag "inser" där är hur samhället spelar på sex, för att tjäna pengar. Känner en "ilska" mot Katarina Janouch, och den lögn hon infekterar samhället med, samt förstår hur naturens resurser "omtumlas", och slår sönder en vit dalahäst som stog på en hylla över sängen, som en symbol för naturen, samt att jag ser att "den bara är av vanligt trä".. (Fattar ni?)

(Känner ofta en undertryckt/dold avsky mot "dyrbara ägodelar" hos förfinade människor som ser sitt värde genom det, t.ex. som min mamma gör ..känner ofta en lust att göra sönder "dyra" saker bara för att det inte stämmer, även fast jag inte gör det, men även det där är ju heller inte helt rätt..)


Glömde säga att jag först åkte till Ulleråker i Uppsala, och var där en natt, sen till St Göran + Danderyd, eftersom jag tillhör Sthlms län.

Jag åker i polisbilen från stället till psyket, även fast de inte ens säger var vi ska. Börjar återigen bete mig lite vårdslöst och skickar ut lite filosofiska spontana signaler ..inser här någonstans att det är jag som är "filosofen"/"berömmelsen", och får en djupt mystisk förnimmelse-insikt om Linda Goodmans sanna avsikt med Soltecken, eftersom jag redan innan fattat att hennes sjukdom var en planerad avsikt på något sätt. Detta hade med "andra universum" att göra ..men jag är så vidöppen så jag känner att jag inte riktigt att rätt att diktera några villkor utan sitter och tänker på den information jag börjar förstå..

Inne i något slags väntrum på Ulleråker sitter en Polis som jag börjar prata med, in kommer sen en gubbe, väldigt gammal och "galen" -det är han som är filosofen.. han pratar lite "för sig själv" -till oss, och jag hör hur han använder samma refernenser som jag själv kan knyta till min historia, dvs. han drar en massa "namn" om vad han heter, osv, vilket tidsmässigt överensstämmer med mina personliga referenser/minnen. Och han frågar mig lite perverst om jag "gillar att/brukar rida" hela tiden..

(Det som händer när jag går därfrån på morgonen är att han, gubben, sitter vid ett frukostbord tillsammans med poliskillen ..och jag hör gubben säga "-det var Cia alltså", vilket en gammal kompis till mig heter.. och jag får den där stora/jordiska känslan av trygghet -i alla fall begreppsmässigt, jag nästan ser in i min framtid, och att han -filosofen, nu suttit hela natten och "kommit fram till svaret/sanningen" ..och får förnimmelser till Antroposofi, etc. Han säger även att "hon ville ha av en bara" ..och det låter ungefär som om jag skulle velat skära av någon kuken, för att få ett bevis på något sätt.)


Känner mig här nästan 100% som "Skorpionen", fast absolut inte lika intensivt och högt som jag gjorde vid nyår, drygt 2 månader innan. Det är här fortfarande själva "svaret" som fattas, för att jag ska kunna landa i mig sjölv, jag sorterar fortfarande instiktivt bland mitt minne/avsikt..

En del andra unika personliga möten händer också.

Är oerhört telepatisk på morgonen, efter att jag har konfronterat min relation till kroppen genom en spegel..

Aha. Nu fattar jag! Jag ville dölja det för mig själv.. jag vet det. Därav våldtäkten och tillintetgörelsen. Jag hade sex med en tjej när jag var 12 år, som ett rent utnyttjande från min sida, och fortsatte att förakta henne för hennes intelligens.. (Inget yngre "barn" eller släkt eller så..) Detta minne började förfölja mig dagen innan.

= Hjärnan -som jag blockerades.

Då fick jag ju svaret där.


För vet ni vad den där skötaren TELEPATISKT "sa" till mig när jag som en zombie går upp från "sömnen" på medicinen.. Jag frågar "-är du en våldtäktsman", eftersom jag inte riktigt har sorterat minnet än, och säger saker rakt ut, osv. "-Det finns de som våldtar våldtäktsmän också.." sedan, högt "-Ja, slå dig ner.." (Jag "visste" vad som hade skett när jag vaknade, dessutom blodig analt, osv.)


En sak som jag inte riktigt förstår, och skäms lite inför mig själv för, är en sak som hände precis innan en annan polistrupp hämtar mig och kör mig till Sthlm.

Detta skedde rent INSTINKTIVT. En kille, typ 30 år, ska undersöka min väska (ganska stor, pösig resväska) och går igenom allting för att se om det ligger någon kniv eller droger eller något där i.. Minns precis allt som var i väskan. Ser extremt prudentligt/rent/felfritt ut. Hade börjat skriva i en röd läder/plast-bok som jag hittade när de rensade ut i min mosters lägenhet när hon dog. Det här var mellan typ 28/1 tills början av mars, och ville ha den som en "nödbok" för att göra "riktiga/kliniska" religösa innebörder till mig själv, när det behövdes ..supertöntigt. Den, och en de där två andra böckerna. Ser hur killen reagerar på astrologiboken ..och får en känsla av att han är bög, fast att han egentligen älskar kvinnor asexuellt ..och är en sån där passionerad, filantropisk människa som jag såg som "goda"/sanna, under den tiden. Okej, det pinsamma är när det på botten ligger ett armband i en nödutgång-plastbubbla, som jag var tvungen att dra loss för att komma in i rummet när jag hade råkad glömma nyckeln där inne.. väldigt märkligt, men för mig -perfekt rum, eftersom jag teatraliskt sa til mina föräldrar att jag önskade mig en "pansardörr" som present på födelsedagen, så att jag kunde få ha min "dagbok" i fred.. (den där grejen med att skriva på väggarna, som löjlig provokation, bland annat.)

Ja, den.. och så en lila krita som luktade precis som i en kyrka, som jag la ner i väskan när jag åkte, vet inte varför ..tyckte den symboliserade något.

(Det är väl svaret kring varför jag var så JÄVLA BARNSLIG, där i två månader när jag hade genomgått en misslyckad återfödelse vud nyår.. jag försökte återuppliva myten; eftersom jag nu hade sett igenom det "helvete" som jag som bra mycket mer mentalt mogen ägnande mig åt hösten där innan..)

Det jag säger till honom är att "-vet du vad det här är?", och håller upp armbandet i bubblan.. "-nej" .."-min mammas döda tvillingsysters armband", och sen tar jag upp kritan och säger "-lukta, det luktar precis kyrka.."

Alltså.. fy fan. Detta var helt insiktivt, jag FÖRSTÅR inte vad jag säger..

Det som händer sen är att han, när jag går ut i rummet.. ber mig sätta mig framför alla i en rottingfotölj, samtidigt som han lägger armen på min axel, och säger typ "-jo, sitt ner" och tittar mig i ögonen hela tiden (för att lugna mig helt enkelt, eller för att spela på dramat, jag vet inte..) Jag får i alla fall en oerhört stark telepatisk överföring igen.. "Jag älskar Skorpionen." Reser mig efter typ en minut från fotöljen

..och jag är så jävla OMOGEN att jag säger det rakt ut, och replikerar med att "jag är Vattuman, för fan" och går och välter bord och säger -fortfarande rent INSTIKTIVT att "-jag VISSTE att jag gick hem från skolan samma dag som Knutbymordet.." (?)



Riktigt pinsamt. Men jag förstår det där inte riktigt fortfarande. Vill bara säga att de där halvmaniska, teatraliska utspelen var något jag höll på med i en mellanperiod innan jag fått en stablit identitet, under vintern 07.


Och; viktigt är ju att lära att den RENHET i varje cell i min kropp jag kände då vid nyår var SANN -eftersom jag FÖRSTOD ALLA mina SKÄL till min historia, och förlät livet genom "formulan". Det går inte att lura sig själv så..


Kollade i den där röda boken.. Skrev en sida efter att jag hade fått hela tre sprutor tydligen, den 14.e mars. Minns t.o.m varför jag skrev det.. "Jag ska återfå min naturliga själ. Väldigt snart -liv igen.", och visste att jag skickade ut en signal i universum med det. Men jag förstod på något sätt i det tillståndet ändå sanningen ..men BESTÄMDE MIG (Pluto) för att skapa en ny "vision"/myt, och helt enkelt beslutade mig för att vara ÄNNU SANNARE i framtiden ..som är detta nu. Trots att jag var TÖMD på minnet, och ingenting jag gjorde/skrev visste jag var genuint eller sant på något sätt -men så stark är endå Plutos vision alltså.


En sak som slår mig är att hela detta inlägg känns så barnsligt och inte riktigt representerar den jag egentligen är.. och det är ju just det jag menar med Lejonet och Skorpionen. Möjligen har det med min mamma att göra också, tyvärr.


Jag har ju annars förstått att min familj är min "livvakt" ..varför ingen större personlig reformation ang. t.ex. eget boende har kristallierat sig ännu, just för att det är för "osäkert" eftersom jag inte har integrerat sanningen/min personliget i yttervärlden/verkligeheten ännu..


En annan märklig sak som utspelar sig på psyket när min "gudfar" kommer dit och hälsar på efter nån vecka där när jag vaknat.. är att det FÖRSTA han säger, i stort sett, är att "-du borde bli skådespelerka.. jo jag menar det, du är född till det." Jag menar i det läge jag befann mig i.. (Och fortfarande har jag aldrig någonsin känt att något jag har sagt eller gjort står utanför verkligheten/dramat..) Men; men Neptunus -att åter plocka av dramat ..jag förstår, men endå märkligt. Kanske något jag måste lära mig i framtiden, eller snarast.. svårt att formulera, men ni kanske förstår (då menar jag inte att söka roller eller så, självklart..)


En sak som hände på psyket när jag vaknade upp "till döden"/intellektuell kollaps/själlöshet ..är mycket obehagligt. Min moster som dog September 06.. på något sätt försöker "ta över"/inkarnera i min kropp..

Jag befinner mig som i en MARDRÖM hela dessa dagar, eftersom det känns som om jag hela tiden håller på att "somna in".. (alltså verkligen, dö, fysiskt)..samt alla emotionella minnen som rann ur mig..

Går och ringer till min mamma i en telefon och säger "-Jag ÄR Ann! Gräv upp henne då" (Eftersom jag tror på något sätt att "alla fattar" det här, hemma..) Mamma säger ".-Du fantiserar..", och förstår påsätt och vis hur dialogen/relationen mellan mamma och hennes syster varit.. mamma som med sin HYBRIS och mostern med sin SKULD ..sanningen ligger INOM relationen.

Det värsta är att hon fortfarande är så dum att hon säger att den där var en "sorgreaktion" från min sida, och t.o.m har tagit upp det med folk.. Jag har känt mig lite "förföljd" av min moster sen hon dog, men "blev av" med den grejen när jag hade min djupa återskapande av Självet några månader innan där..

Jag vet inte riktigt vad det handlar om.




En sak som jag vet om, men glömmer bort/håller för mig själv.. är att jag "sitter och tänker" i exakt sådana där banor, i den inre monologen (som jag GLÖMMER BORT att jag har/min närvaro..)

I de inre DIALOGERNA.. där jag kommer på mig själv med att försöka "predika" för en odefinerad låtsas-person, är att jag istället omdefinerar/anpassar sanningen - för att det ska "bli en sanning" ..om något.


Men alla SVAREN ältar jag omedvetet (nästan samtidigt/i bakhuvudet)..och kan börja var som helst.

Det kanske vore bättre att som sagt, vara lite mer UPPRIKTIG.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0