Dubbelliv
Jag vet vad det handlar om..
För det första: Jag har verkligen ett rent eskapistiskt intellekt. Jag tror jag "upphöjde" mig till det här när jag var tvungen att fly från strukturerna på "jorden", när jävligheten hemma var ett faktum. Det är verkligen så alltså. Det är därför jag är så fruktansvärt oberörd av det som cirkulerar omkring mig. Bland annat. Detta handlar dock aldrig i livet om romantik eller glaumor i uppenbar bemärkelse. Jag är fortfarande helt inriktad på mina psykologiska frågeställningar. (Detta kanske säger något om min syn på alturism, bl.a) Här föds min "roll" som den milt allmänt avvikande "filosofen".
Vad var det jag skulle komma till nu då..
Huvudsaken är inte det här, dock. Kärnan i min specifika flyktproblematik är mycket mer komplicerad. Den innebär att jag bokstavkligen reserverar/konserverar FRAMTIDEN genom en direkt länk till mitt eget undermedvetna. Jag "samlar" alltså på mig oerhörda mängder "intuitivt material" som INTE går rakt ut i livet, utan ansamlas som djupt dunkla ouppklarade psykologiska analyser. Jag befinner mig alltså i en fortsatt fängelsedialog. Detta ÄR framtiden; som blir totalt RITUALISERAD, och inget annat. Det är detta som är mitt "beroende", min religion och min drog. Jag tror att jag vet hur nästa dag ser ut.. och hypnotiseras per automatik alltså av min egen MYT, dvs. min förflutna identitet. Förhoppningsvis kommer jag tvingas ge upp den när systemet kollapsar, och tvingas släppa taget i tilliten om eldens löfte.
Kvar i cirklarna: Det som händer är att jag inte kan SKAPA mitt LIV, genom den paradoxala omedvetenheten. Jag förtränger på samma gång bort halva mig själv (det ÄKTA!)
Transcendensen [medveten sömn] är nämligen UPPFYLLANDET (skapandet) av DRÖMMARNA. Rakt ut framtiden. Och ..ingenting.. annat.
För det första: Jag har verkligen ett rent eskapistiskt intellekt. Jag tror jag "upphöjde" mig till det här när jag var tvungen att fly från strukturerna på "jorden", när jävligheten hemma var ett faktum. Det är verkligen så alltså. Det är därför jag är så fruktansvärt oberörd av det som cirkulerar omkring mig. Bland annat. Detta handlar dock aldrig i livet om romantik eller glaumor i uppenbar bemärkelse. Jag är fortfarande helt inriktad på mina psykologiska frågeställningar. (Detta kanske säger något om min syn på alturism, bl.a) Här föds min "roll" som den milt allmänt avvikande "filosofen".
Vad var det jag skulle komma till nu då..
Huvudsaken är inte det här, dock. Kärnan i min specifika flyktproblematik är mycket mer komplicerad. Den innebär att jag bokstavkligen reserverar/konserverar FRAMTIDEN genom en direkt länk till mitt eget undermedvetna. Jag "samlar" alltså på mig oerhörda mängder "intuitivt material" som INTE går rakt ut i livet, utan ansamlas som djupt dunkla ouppklarade psykologiska analyser. Jag befinner mig alltså i en fortsatt fängelsedialog. Detta ÄR framtiden; som blir totalt RITUALISERAD, och inget annat. Det är detta som är mitt "beroende", min religion och min drog. Jag tror att jag vet hur nästa dag ser ut.. och hypnotiseras per automatik alltså av min egen MYT, dvs. min förflutna identitet. Förhoppningsvis kommer jag tvingas ge upp den när systemet kollapsar, och tvingas släppa taget i tilliten om eldens löfte.
Kvar i cirklarna: Det som händer är att jag inte kan SKAPA mitt LIV, genom den paradoxala omedvetenheten. Jag förtränger på samma gång bort halva mig själv (det ÄKTA!)
Transcendensen [medveten sömn] är nämligen UPPFYLLANDET (skapandet) av DRÖMMARNA. Rakt ut framtiden. Och ..ingenting.. annat.
Kommentarer
Trackback
