Hey Jude
Jag träffade en ärlig man idag. Han rådde mig att utveckla min sociala förmåga, i mitt humanitära projekt. Han har såklart rätt. Inte det att jag inte är finkänslig, jag är bara rädd för att förlora min mytologiserade identitet, min stolthet som vetenskapsmannen i mig.
Jag har lärt mig tålamod. Även om jag redan innan var besatt något av den värsta orubbligheten som kan finnas. Jag är inte längre besviken på ett förtappat sätt. Min sorgliga brist på viktiga perspektiv gjorde mig i rännstenen, alldeles för naiv, i allt mitt allvar. En livsfarlig kombination, fråga mig.
Perspektiv och tålamod. Och planering. Vilket egentligen är samma sak som naturlighet.
Lösryckt slutkommentar: Alltid ska alla misstro mina "motiv". Att jag älskar människor behöver du inte ta personligt.
Jag har lärt mig tålamod. Även om jag redan innan var besatt något av den värsta orubbligheten som kan finnas. Jag är inte längre besviken på ett förtappat sätt. Min sorgliga brist på viktiga perspektiv gjorde mig i rännstenen, alldeles för naiv, i allt mitt allvar. En livsfarlig kombination, fråga mig.
Perspektiv och tålamod. Och planering. Vilket egentligen är samma sak som naturlighet.
Lösryckt slutkommentar: Alltid ska alla misstro mina "motiv". Att jag älskar människor behöver du inte ta personligt.
Kommentarer
Trackback
