Jag vet inte. Har känt så hela dagen, nej, men nästan.
Att veta allting och ingenting på samma gång; ett överskridande kontrolltvång. Det är skillnad på dunkel och djup.
"Lös gåtan". Haha.
Jag börjar alltid skämmas när jag ser att mitt planlösa undersökande uttryck med nyligen uppenbarade mycket esoteriska förnimmelser, förvrängs till något "personligt", "könsligt". Så jävla pinsamt.
Går igenom alla de perversa "skämtsamma" kreationer jag lämnat bakom mig och ser djuppsykologiska sexuella subtiliteter i allting och vet inte vad jag ska göra. Jag förstår inte i min planlöshet och rastlöshet hur skapande estetiken är, och min intensifierade mentala natur får katastrofala konsekvenser.
Handlar mycket om "hygien" som en reflektion på raffinerade överlevnadstekniker. Intellektuella icke-upplevda aggressiva attacker etc.
Alltså, ser ni verkligen inte vad ni "egentligen" håller på med? Tips: Titta under en sten.
Om ni visste det skulle saker se annorlunda ut, och eran (min) djupaste identitet skulle inte ständigt bli utskämd, tillintetgjort och förvriden till en självförstörande klistrig fars.
Det är ovärdigt. |
