Min personliga oro
Mitt frenetiska intresse vid människans identitet, och allt som vidrörs i den undersökningen har låst mig i min egen studie av mig själv. (Känner av en viss mental okoncentration och svårighet med att formulera mig som jag brukar -det behöver dock inte vara något dåligt, jag kan se hur det kan omdefiniera vissa strukturer mentalt. Tror just detta har rent med den omordning i min mat som jag började med i måndags. Får se hur det blir sen.)
Alltså. Jag är så "trött" så jag ser inte mina vanliga inre uträkningar. Ganska allvarligt -med tanke på att den stora massan inte alls är medveten om detta, utan snarare lever på "cyklerna" och den frihetsblockering som de har gjort till något jordnära sympatiskt. De "accepterar" alltså en svaghet, spelar på det -för att få utlopp för deras intresse vid hälsa/fysik -dvs. det ritualiserade -och inte långvariga,verkliga/naturliga. Det måste ha att göra med det biologiska minnet av moderslivet och dess "feeding", etc. Känns rätt äckligt egentligen -eftersom de döljer konstruktionen för sig själva, och det blir a "thing".
Det jag skulle komma in på var att jag förstår att jag måste helt enkelt skjuta bort, göra mig av med -min studie i förustägbarheten; dvs. mitt "vetenskapliga" kontrolltvång och därmed transparent intresseväg som blir emotionell trygghet [makt]. . . Jag har en så bra förståelse för min existensiella uppbyggnad -så jag hamnar i en OBSERVATION av närvarons inre löfte och självklarhet, och stannar där, pga. av att jag tillslut in i roten av frågan "vet vad det handlar om" -vilket bara är sant ur en rent psykologisk-estetiskt synvinkel. Jag SPÅRAR strukturen -vilket gör min tillvaro, mitt potentiella LIV till en BEGRÄNSNING i sig själv!!! Jag självdödar allt i stora psykologiskt filosofiska överdrifter. Man kan inte förutse ett resultat -det är ett liv ingen vill ha; för då BEFINNER man sig I det "redan"; i RESULTATET -utan att veta om det! Eftersom man "redan vet" -och alltså har tagit med sig sitt ursprung till nuet / kroniska tillstånd av utdöd jagmystik.
Man ska istället förstå "känslan", intuitionen -och omvandla "begräsningarna" till varaktighetens "verktyg" -genom känslan / inspirationen. Det är något väldigt formlöst ("galenskap") -att tro att det inte kommer gå bra -allting ligger ju framför en, vilket det inbjudande gav sin källa ifrån.
Här återstår genom överskridandet av bortträngd tid -kunskapen (produkterna av minnet av det man invensterade medvetenhet i), i det transcendentala -dvs. återförenande tidlöst / sanningens klarvatten.
