Patience
Börjar få ordning på saker. Det som gör ondast är egenförstålsen för hur djupt rotad "tvången" sitter -och ofta vill man helst försökta fly från konfrontationen -då vant in i mental bortkopplad frånvaro och ritualiserade MINNEN -som söker integrera sig i utanför sig själv, i sitt KONTROLLTVÅNG.
Blev uppmärksam på hur personligt omoraliska handlingar och egoism för mig in i KRIS-tillstånd och labil frustration.
Det svåraste -men enda healandet förstås, är att erkänna alla delar, alla olika "plan" som jag SEPARERAT mig genom, som mitt hela själv. Förstår ju egentligen, om jag tar det stilla, att allt jag emotionellt "föreställt" mig som någonting bortom eller utanför mig, alla de "andra" som jag värderat utifrån egna skillnander -är självprojicerade trauman/kulisser som hindrar mig från att landa i min egen självrelaterande hela upplevelse. Och allt det här har jag bara HITTAT PÅ -alla meningsskapande dramatiserade "attacker" utifrån... När konfrontationen tas på allvar ser jag ormens rörelse, och min hemliga genuina intention att fullfölja min integreringsrörelse i ett fullföljande av hela BILDEN, så att jag kan hitta den riktiga UPPLEVELSEN av föreningen av min historias djupa ambitioner.
Men jag råkontrollerar fortfarande min natur helt -av goda skäl har jag brutalt LURAT MIG SJÄLV under hela existensen. Jag måste ta reda på vad det är jag sårats så av, vilken uråldriga FÖRLUST det handlar om. Det här handlar ju om mig själv -även om jag plockar in föreställningar av neurotisk jagosäkerhet, så är det fortfarande ett inre skådespel med många rum.
Tänkte åka till Täby kanske, vet inte om jag gör det. Har ett ganska påtagligt förnyelsebehov -men är inte så egentligt stressad. Jag behöver planera mitt överlevnadsintresse som jag en gång gjorde mer varsamt och förnuftigt. Lite löjligt i sin signatur annars liksom.
Blev uppmärksam på hur personligt omoraliska handlingar och egoism för mig in i KRIS-tillstånd och labil frustration.
Det svåraste -men enda healandet förstås, är att erkänna alla delar, alla olika "plan" som jag SEPARERAT mig genom, som mitt hela själv. Förstår ju egentligen, om jag tar det stilla, att allt jag emotionellt "föreställt" mig som någonting bortom eller utanför mig, alla de "andra" som jag värderat utifrån egna skillnander -är självprojicerade trauman/kulisser som hindrar mig från att landa i min egen självrelaterande hela upplevelse. Och allt det här har jag bara HITTAT PÅ -alla meningsskapande dramatiserade "attacker" utifrån... När konfrontationen tas på allvar ser jag ormens rörelse, och min hemliga genuina intention att fullfölja min integreringsrörelse i ett fullföljande av hela BILDEN, så att jag kan hitta den riktiga UPPLEVELSEN av föreningen av min historias djupa ambitioner.
Men jag råkontrollerar fortfarande min natur helt -av goda skäl har jag brutalt LURAT MIG SJÄLV under hela existensen. Jag måste ta reda på vad det är jag sårats så av, vilken uråldriga FÖRLUST det handlar om. Det här handlar ju om mig själv -även om jag plockar in föreställningar av neurotisk jagosäkerhet, så är det fortfarande ett inre skådespel med många rum.
Tänkte åka till Täby kanske, vet inte om jag gör det. Har ett ganska påtagligt förnyelsebehov -men är inte så egentligt stressad. Jag behöver planera mitt överlevnadsintresse som jag en gång gjorde mer varsamt och förnuftigt. Lite löjligt i sin signatur annars liksom.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Ha en fin söndag :)
Sol hos dig med?
Postat av: Hanna
Ha en bra dag =) kolla gärna in min blogg om du har lust... =)
Trackback
