Utkast: Satt ute ...

Satt ute och kom att reflektera över en sak. Kanske var det för min känslighet som började påminna mig om min ursprungspsykologi, i linje med den dröm jag drömde inatt som ramar in en serie av budskap i ett existensiellt verk jag ännu inte tolkat -förstås. Det jag tänkte på var min märkliga definition av "kärlek" och formuleringar i den vägen. Jag har alltid haft en väldigt aloof och självavvisande, nästan bisarr kärnnatur av min individuella mening, dels eftersom jag inte mognat tillräckligt för att fullt vecklat ut den evolutionära avsikten ännu -även om det är helt okej nu med den förhållandemässiga baksidan också. Saker är ju verkliga. Det är det där med att jag aldrig förståt skillnaden mellan vänskap och kärlek -tror jag, eftersom teorierna som fött min självbild bygger på ett känslomässigt närvarotillstånd bortanför dramat själv. Men i relation till vänner eller människor, snarare -så hade jag ofta som lite yngre, alltid en starkt närvarande känslig svartsjuka i relation till de som skulle föreställa kompisar -syftar på den manliga sidan. Men jag missuppfattade allting, jag var aldrig någonsin djup kär i någon av alla dessa objekt för min projicerade impersonella offrande för blockeringens eget romantiska lidande i distans. Det var bara min trygghet som hotades av dessas potentiella flick/pojkvän-inolveringar. Jag såg ju dessa som mina kompisar allihopa, och vem fan accepterar att bli avvisad pga. av ansvarslösa hämningar. Jag ville få bekräftat att jag var definitivt älskad -annars kunde jag ju lika gärna skita i det utan någon som helst bryddhet. Det här är hela min självbekymrande existensiella sorg över min rörelses ofrivilliga "psykopati"; upphöjda dualism rotade komplexitet. Min identitet som den härdade hopplösheten. Jag kände alltid i min barndom, och även fortfarande på lite andra sätt -att ingen riktigt förstår vad vänskap / människokärlek, är. Ibland har jag trott att det istället är jag som inte gör det -men det är ett absurt sökande efter jagalienationens illusoriska frihet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0