Och nu då?

Ingenting


Allt jag någonsin haft och varsamt sparat i mitt inre är krossat. Kanske var det, det jag ville. Jag vet inte.


Som sagt. Det är först efteråt jag förstår vem jag är.

Jag har helt och hållet tagit precis allting personligt. Jag har för fan vigt mitt liv åt detta. Jag rev sönder begrepp varje dag som 16 och 17-åring.




Att man kunde vara så jävla lurad.


Jag ville fan inte veta nånting. Jag ville bara känna att jag förstod.






Varför säger alla att man inte förstår? Varför säger ni det till barnen i skolan?

Sån jävla lögn. Det är bara i oskuldsfullheten hos barnen själva som sanningen finns. Hur kan man göra så?


Det finns lärare som bara vill bli beundrade..





Jag är riktigt emotionell nu. Det här är inte så som det brukar. Eller? Jag vet inte.


Tänk om, tänk om jag varit såhär hela tiden. Kanske är det så. Bara att det uppenbarar sig nu.





Jag vill bara KÄNNA MIN SJÄL. Jag vill bara se det naturliga. Jag vill se årstiderna, naturen, helheten. Sanningen.  







Men jag FÖRSTÅR INTE LÄNGRE!

Allvarligt. Herregud. Klart jag erkänner det för mig själv, vad annars?


Jag har aldrig varit så sårad i hela mitt liv.


Vad fan ska jag göra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0