Head in the clouds -is this a selfmanipulation?
Smärtan -den outtalade frustrationen... -"sexualiteten" -som inte är en identitet; utan själva kroppen/livsrörelsen-i-uttrycken. Har inget med sex att göra -vi var så omogna som trodde det förut. Freud är ute ur leken.
Individualitetens undertryckta FRIHET -smärtan över att inte kunna UTTRYCKA SIG; bedövar SINNENA -hämmar LIVETS BUDSKAP. Ger ett tryck i öronen; sveda i ögonen, smärta i halsen. Stuck in a moment -så att säga. Det är alltså en FYSISK smärta över SJÄLENS "oidentifierade varande".
Vi alla är samma -individen är inspärrad. Tala nu om detta för "mig". Mig! Inget av detta stämmer -i upplevelseväg.
JAG VILL DEFINTIVT DÖ IFRÅN DETTA NU. -Klarar inte av dubbeltydigheten; vad ska jag TRO? Det inmobaliserar mig och gravsätter jaget.
Cleaning kvadrant.
(Ursäkta för meddelandena, känner inte igen mig själv i nuläget. Har genomskådat en del av min levnadshistoria, min mors psykopati- så saker och ting är verkligare. Slutar att kommentera i din blogg, såvida jag inte har nåt att säga... Vill ha kontakt. Vill du. Annars, inte. Är inte beroende av andra, eller dig- faller så lätt ner däri och ägnar dagarna åt anpassningshelveten. Hm.)
Hmm.
Vill inte se något av det gamla mer -har levt färdigt baksidan av det jag är. Inget får bevaras -det var endå inga som lyssnade när vi hade något viktigt att GE. Har sett mig själv ur dödens perspektiv.
Kan inte lova något -det är den största lojaliteten jag kan ge. Jag går mot målet och avsikten är avsikten. Ska RIVA NER allt jag redan sett -inte ta i något som inte är MITT!!!
Jo, jag vet. Känns som om jag måste be om förlåtelse.
Jag sätter dessa hinder i vägen för mig själv ständigt, i sökande för relationer/blinda bryggor till mitt själv. Vet ju att det är döden nu. Försöker respektera det och gå vidare. Ingen äger min tomhet. Inte ens "jag själv". Behov och tomhet är skilda saker.
Måste seriöst gå vidare nu. Har befunnit mig i ett cannabissyndrom för längre. Vänterummet- psykosaktigheten... egentligen..
Kan inte erbjuda mig själv lojalitet. Nej, sant. Vet inte riktigt vad det är. Har tappat så mycket av den naturliga intutionen. Hittar tillbaka dit steg för steg. Men jag är mil i från dig; alltså... Rent... inte mentalt/intelligens. Där finns det ingen anledning att jämföra, vet vi ju- alltså; överlägsenheten existerar ju inte. Även om det är stora avstånd i tanken... mellan mig och dig; och mig och andra. Men jag pratar om renhetsmässigt.
I a f .
Jaa! Hmm. Åh. Våldtar mig själv, inbillningsmässigt. haha.
Hejdå.
Vet ändå inte vem du är.
Inte jag själv heller. Idag förstod jag dock att jag faktiskt bor i stockholm nu, ett år senare. Har inte insett det PÅ RIKTIGT. Ingen upplevelse registrerad..
MM! :)
HEJ!
Jo, men allt det där är bara att SLÄPPA.
Vafan -vad spelar någon roll? Det överbevisar ju sig själv. "Dåså" liksom -titta på den osäkra massan som vägrar släppa taget om värdehierkiernas vulgaritet (långsamt-lidande) istället.
Känner igen det där med att inte förstå ("greppa") sin TILLHÖRIGHET (pga. av den långa "avsaknaden-av" sin naturs egentliga voice.)
Om jag kunde kommunicera (någorlunda!) fritt skulle ingenting spela någon roll. Men den säkerhetsventilen är blåst luften ur för länge sen, vilket lamslår mig i ångest för vad andra tror jag är. Identifikationskris. Men saker börjar väl lossna snart och saktkommet........
Whatever. Tack för allt. Du har hjälpt.
