Jag fattade allt nu (01:51)
Vem min verkliga natur är. Hur medmänsklig värme känns. Tolerans, stor transcenderad världsbild/kulturell betingelse. Verklig tillhörighet, och summan av KÄRLEK. Verkligheten efter lidandet. Healandet och kunskapen. Befrielsen från överdrifter, girighet och brist på perspektiv. Valfrihet och djup gemenskap på en kollektiv ickepersonlig nivå, inom hela den djupa personliga öppenheten. Sanningen. Friheten. Den RIKTIGA människan, utan vulgäritet och ytliga neuroser. Den inre stabiliteten och renheten från all religiös fanatism eller andra falska grupptvång. Transcendental världsskönhet och lugn, kreativitetens obehindrade utrymme för den upphöjda RENA intentisiten i levnadskonsten, evigt bortom begreppens bojjor. Att "inte behöva".
Det här en en VERKLIG religiös upplevelse. Så som livet verkligen är. Allt annat var sorgens och frustrationens egna påhitt. Jag känner en stor vilja att lära och lära mig det osjälviska -bortom all patetisk natur och alienerad galenskap. Att ge på riktigt utifrån en inre förståelse för människans inre värdighet och behov. Vill se världen med rena ögon och det stora ljuset från konsten. Det är verkligen meningen nu. Jag begriper hur jag hatat mig själv så stort under mitt liv, och hur enormt djupt det sitter begravt. Jag måste hitta en länk att bryta upp det och hitta ärligheten med det liv jag fått.
