Locked door
Citerar mig själv -tidigare foruminlägg:
"Det är ju trots allt ingen annan som skapar tillvaron är vi..
Förmodligen är upplevelsen av ovärdighet mänsklighetens djupaste slag mot sig själv.
På tal om vårt "ansvar" (historisk möjlighet) -så kan jag ju påminna er om tillfredställelsen med att planera framtiden -för gruppen, tillsammans. Vi tittar upp på de vibrerande stjärnvägarna i himlen. Vi behöver inte ens lära & disciplinera oss själva, det räcker med att begagna sig av VILJAN. Sanningen är vår bilogi. Men vad väljer vi?
Det vi alltid ska göra i ärenden utav filosofiska frågor; det är att UTGÅ ifrån svaret! På så sätt ser vi VAR "någon" ligger i sin evolutionära process, och kan befria andra från sin förflutet betingade "skuld" till verkligheten."
"Föreställer mig (eller rent av minns) hur psykiatrin, och övriga språkrör för samhällets omhändetagande självvärde, påstår/hävdar att det handlar om typ "stressrelaterade förståliga kollapser", när någon av oss "går in i väggen" (bara för att äckla er lite, och intensifiera kollektivets machosism)...
Det jag syftar på är när typ "Hillary" i den amerikanska såpan blir tagen på sängen med 16 år bakom sig av "kreativ bokföring" och djupa emotionella dubbelliv och självbedrägerier..
Vad är det som faktiskt händer när vi säger att "vi kommer bli galna"? Vad handlar pressen om? Jo, vi försöker "komma undan", dvs. fortsätta manipulationen, verklighetsförfalskningen. Men finns det någon utväg, kommer vi "undan"? Nej, just det. Sanningen ÄR sanningen, och allt annat existerar inte -där återstår bara ett SYSTEMFEL. Det går inte, det vet vi ju."
Den stora BLUFFEN!
Univerums formula/knep för att bevara sin barndom i helighet -i andra änden. Men idag? Släpp oss FRIA!
Framtidens lösning: klinisk AV-hypnotisering? Förslag?
"Jag har i "hela mitt liv" LEVT I MISSTÄNKSAMHETEN. Jag har en mycket "sentimental" anda i allt, men det är transpersonellt/kollektivt/andligt; så jag har inte haft "någon annan" att skylla på förutom mig själv. Jag har utvecklat ett djupt, djupt subjektivt förhållningsätt till den totalt objektiva bilden; för att kunna älska så "mycket" som möjligt. Jag har liksom parkerat mig I den statiska observationen av en förfluten framtid, för att VARA HELT FÄRDIG med TIDEN -innan utvecklande av jaget; hållt stenhårt på min ambition/framgång -och ENVIST krävt sanningen; som belöning, -först!!!
Jag accepterar inte, klarar inte av att riskera att bli "bluffad" av livet. Jag måste vara säker på att jag kan LITA PÅ gud, i känslor rörande personliga, intensiva spörsmål. Misstänkte för några dagar sen gud för att "utnyttja" människan som sin egen SKUGGA (icke-jag), sitt eget självreflekterande verktyg, för att alltid kunna uppleva sig själv som så ren energi som möjligt."
----> Med naturlighet, syftar jag på att prata om/belysa de mentala struktuterna i sig -så som de verkligen är! (Istället för att strukturera sin "reality" genom den "kunskap" som samhället/kulturen, etc. tappat efter sig. Det är att vara del i ett system som inte längre existerar, och det är ett icke-skapande; det är det "snäva perspektivet"; cynismen.) När vi öppnar upp porten för oss att samlas i verkligheten -kan vi "börja planera"..
Detta är den kronologiska rumsuppfattningen; den "eviga evigheten" (varaktighet - resultat.) Det är den sanna "påtagliga" verkligheten -naturens riktiga STRUKTUR = att göra drömmen verklig!
"Det är ju trots allt ingen annan som skapar tillvaron är vi..
Förmodligen är upplevelsen av ovärdighet mänsklighetens djupaste slag mot sig själv.
På tal om vårt "ansvar" (historisk möjlighet) -så kan jag ju påminna er om tillfredställelsen med att planera framtiden -för gruppen, tillsammans. Vi tittar upp på de vibrerande stjärnvägarna i himlen. Vi behöver inte ens lära & disciplinera oss själva, det räcker med att begagna sig av VILJAN. Sanningen är vår bilogi. Men vad väljer vi?
Det vi alltid ska göra i ärenden utav filosofiska frågor; det är att UTGÅ ifrån svaret! På så sätt ser vi VAR "någon" ligger i sin evolutionära process, och kan befria andra från sin förflutet betingade "skuld" till verkligheten."
"Föreställer mig (eller rent av minns) hur psykiatrin, och övriga språkrör för samhällets omhändetagande självvärde, påstår/hävdar att det handlar om typ "stressrelaterade förståliga kollapser", när någon av oss "går in i väggen" (bara för att äckla er lite, och intensifiera kollektivets machosism)...
Det jag syftar på är när typ "Hillary" i den amerikanska såpan blir tagen på sängen med 16 år bakom sig av "kreativ bokföring" och djupa emotionella dubbelliv och självbedrägerier..
Vad är det som faktiskt händer när vi säger att "vi kommer bli galna"? Vad handlar pressen om? Jo, vi försöker "komma undan", dvs. fortsätta manipulationen, verklighetsförfalskningen. Men finns det någon utväg, kommer vi "undan"? Nej, just det. Sanningen ÄR sanningen, och allt annat existerar inte -där återstår bara ett SYSTEMFEL. Det går inte, det vet vi ju."
| "TRON" på kronologin måste vara oerhört fysiskt föråldrande, tänk lite djupare på varför. (Holistisk fantasi [expansion/helande] och konkretisering/struktur ["resultat"] går inte att förena riktigt, vilket alla "religioner" skvallrar om..) Därför är verkligheten som de flesta känner till den ett SKÄMT! |
Den stora BLUFFEN!
Univerums formula/knep för att bevara sin barndom i helighet -i andra änden. Men idag? Släpp oss FRIA!
Framtidens lösning: klinisk AV-hypnotisering? Förslag?
"Jag har i "hela mitt liv" LEVT I MISSTÄNKSAMHETEN. Jag har en mycket "sentimental" anda i allt, men det är transpersonellt/kollektivt/andligt; så jag har inte haft "någon annan" att skylla på förutom mig själv. Jag har utvecklat ett djupt, djupt subjektivt förhållningsätt till den totalt objektiva bilden; för att kunna älska så "mycket" som möjligt. Jag har liksom parkerat mig I den statiska observationen av en förfluten framtid, för att VARA HELT FÄRDIG med TIDEN -innan utvecklande av jaget; hållt stenhårt på min ambition/framgång -och ENVIST krävt sanningen; som belöning, -först!!!
Jag accepterar inte, klarar inte av att riskera att bli "bluffad" av livet. Jag måste vara säker på att jag kan LITA PÅ gud, i känslor rörande personliga, intensiva spörsmål. Misstänkte för några dagar sen gud för att "utnyttja" människan som sin egen SKUGGA (icke-jag), sitt eget självreflekterande verktyg, för att alltid kunna uppleva sig själv som så ren energi som möjligt."
Gud: -det är min TID. Vi är ömsesidiga på det sättet. Mina tider -alla människor jag ömsesidigt drar till mig; skapar händelserna [religion!] som ger MÖJLIGHETEN till synkroniseringen -att ta ner potentialen (odödligheten) på jorden..
----> Med naturlighet, syftar jag på att prata om/belysa de mentala struktuterna i sig -så som de verkligen är! (Istället för att strukturera sin "reality" genom den "kunskap" som samhället/kulturen, etc. tappat efter sig. Det är att vara del i ett system som inte längre existerar, och det är ett icke-skapande; det är det "snäva perspektivet"; cynismen.) När vi öppnar upp porten för oss att samlas i verkligheten -kan vi "börja planera"..
Detta är den kronologiska rumsuppfattningen; den "eviga evigheten" (varaktighet - resultat.) Det är den sanna "påtagliga" verkligheten -naturens riktiga STRUKTUR = att göra drömmen verklig!
Det jag menar är att all platthet, och tragiskt "misslyckande" -ALLTID bygger på något "osant" i försöket. Att försöka "försäkra" sig om ett specifikt resultat (hur det "ska" kännas..) Livet är så känsligt inför att våldföras på detta sätt. Vi kommer aldrig få "det" vi vill ha -om vi får det bevisar det vår sanna uppmärksamhet. Transformation måste komma från en vilja att -ge kärlek; släppa taget om de ritualer vi tidigare identifierat som vårt "jag". Vi gör detta när när allvaret är på allvar.
Kommentarer
Trackback
