Mänskligheten och döden


Människorna har TAPPAT sin VÄRIDGHET. Varför skulle vi annars vara "rädda om den"? Varför skulle annars kontrollbehovet existerar! Kommentarer? Reflektioner?


Inläggen från "Goldenflower" här pentrerar sig själv med en gigantisk frånvaro!


"Hat" är samma sak som avundsjuka, som är samma sak som förlorat värde/"ta tillbaka" = attraktion. Vi; människan älskar varandra.

Det är dags att MAGNETISERA TEMAT.

Vissa saker som skrivs här är fantastiskt löjliga. Som om det skulle vara någon skillnad att sparka varandra på smalbenen under en fotbollsmatch, som någon annan stans -vi FÖRSVARAR väl alla SANNINGEN. Det här är mer än överbevisat, mer än korkat -alla är delaktiga.


När vi DÖR -totalt- renar oss från allt det vi varit, kan vi totalt älska döden igen; förlusten/sorgens ständiga NÄRVARO = KÄRLEKEN. Det är då vi "verkar utan att synas" -mitt uppe i konserten och estetiken. Varje människa har ett djupt behov av KONST. Vi har dött för varandra -den första kärleken är JAGET; och DÄR dog vi! Vi såg något men glömde vad det var -det är det konst/estetik handlar om. Men vi inser i vår isolerade kroniska sorg någongång att LIVET, Gud -allt det vi vidrör omkring oss -hela tiden känt SAMMA KÄNSLOR för oss i ett polariserat klimatförhållande. Chocken över detta är stor -vi kommer aldrig kunna TRÄFFA vår älskare! Sex är att BLI IDENTIFIERAD -men om konsten saknas i något av de andra livsområdena, om allting inte hänger ihop -finns bara dödslängtan och det dolda föraktet.


Minnet kommer komma tillbaka -vi kommer förstå närvaron i historian till varje enskild individ. Gud kommer BLI EGOT -och vi "dess barn". Våra själar kommer bli varande i kroppens perfekta individualistiska förverkligande. Såsmåningom kommer vi förstå att det är vi -mänskligheten, människan, som hela tiden VARIT GUD. Ä n t l i g e n -kommer vi slippa identifiera oss med teckenarketyperna -egot är inte människan. Vi är något större.

Varje människa har en naturlig inre önskan om att BEFRIA sig från det biologiska förflutna -och bli en riktig människa. Samtidigt som vi alla har en längtan tillbaka till det -vilket är mänsklighetens möjlighet till "förökning"; ansvarstagande och värdigt. Det handlar inte om självprojicerad glaumorös dominans -med egoisiskt anspråk, utan om MÄNNISKOR! Ingen äger igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0