Scen 3456; repetion
Ca 20 minuter sen: Ber mamma skjutsa mig -vilket hon anser acceptabelt.
Allting händer under några minuter. Jag sparkar av en list på bilen -för att uttrycka min själsliga önskan om friheten -på det döda sättet, igen.
Mamma ringer mig hem; och föreslår på illusoriskt ALLVAR att jag ska ringa hjälpnummer "när du känner sådan ilska".
Jag har inte ens fått uppleva min egen ilska -jag är helt lugn.
DET ÄR INTE MINA SAKER. ELLER DINA. ALLT ÄR VÅRT.
Nu är allt mycket barnsligt -vems fel? Jag bor inte här.
Nu blir pappa flickig igen. Detta skulle varit sidorna 45-89 i min dagbok 2001. Så var det också.
Kommentarer
Trackback