Självrespekten (klart missbruksbeteende)

Det är sådan jag känner mig. Jag hatar det här, men vad skulle annars reslutet bli,

med dessa skills:

Överlägset tålamod och avstängd vilja / konstant otillfredställelse

Manisk koncentration och berabeting av strukturer / ständig seriös utflippad jagkomisk gränsöverskridande försummelse

Fragmenterad opersonlighet / kollektiv isolerad sentimental lättstötthet av mentala värden



Det finns bara EN sanning. Detta är den RENA lögnen. Gåta: Var hittar vi skillnanden?



Jag känner mig precis som en av de största missbrukarna. Mina bedrägerier faller till och med inom gränsen för intet! Mitt strukturtänkande självuppfattade domianta Jag koncentrerar döden och låses i ett TROTS av TIDS-LINJERNA. Vad ska jag göra egentligen? Det har gått för långt.



Obskyr gatukonst -bara att visa hur dum i huvudet jag är. (Vem skriver jag ens detta till?) Exakt, exakt, exakt. Det HÄR är inte jag -det är den jag VAR. Eller spelar-jag-död? Jag spelar upp reaktioner för mig själv -vafan, säg till mig. Jag har förbrukat verkligheten av självrelatering inom DETTA. Men det VISSTE jag kanske inte.. DÄRFÖR rasslar dramat vidare.

Det här är så oseriöst så det är inte beskrivbart. Jag förstår ju allting; vad är det? Shit alltså. Bara för att jag VILL att någon SKA FÖRSTÅ PRECIS. Till vilken anledning? Vad skulle uppenbaras förutom vulgariteten i gudomligehetens patos?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0