Under krisen - hösten 2006

Svaghet har inget med lathet att göra. Ambivalens är ungefär detsamma som hänsyn. Rättvisa (skuld) är ett utslag på tidig identifikation med en relation -mammas kött, den egna spegelbilden ect. Att stolt "stå ut" är att välja sig själv -fundamentalism. Det jag gör när jag sätter mig vid datorn här, dvs. självrelatering. Känns lättare..

Kontraktskap är den enda utvägen från stagnation. Upprätthållandet av myten om oss själva är limmet som kloggar igen taket. Och räddar vårt skinn, bokstavligen, eftersom kroppen-under-daglig-kontroll falnar i takt med verklig uppriktighet. Hemlighållande blir en hälsosam barriär. Jävlar i min lilla låda! Min hemliga låda.

Fast man kommer ingen vart.. Jag vill ju vara sann.

Ödets ironi -ta den. Då plågas man inte längre, man blir fri genom att gå baklänges. En typ av återfödelse, även om man inte kan kalla det så, eftersom man inte kommer ut. "Humor" är progression -framtid! Till skillnad från dåtid (trygghet). Ingen makt där inte. Allt man gör är bara att återkopplingar med barndomsbilder, när man tar en dricker te och samlar sig. Eller tänder 25-voltslampan och blir empatisk. Ni som strukturerar era mentala processer efter egen "mogen" beslutsamhet, fick ni bara värme av eran mamma när ni var duktiga samt skötte er själva. Nu kliver ni uppåt. Koncernen går bättre och bättre, verksamheten går från en förlust på tre miljoner till en vinst på nästan 1,2 miljarder kronor. Men ni är inga töntar. Ni upplever ju inget annat, det är så det så "man gör". Får man inte sin snuttefilt dör man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0