Backstreet dream

Börjar blossa upp ettt gammalt tema; min tendens att gå rakt den motsatta vägen inom relationer till grupper. Fångas sedan själv upp av individer som utstrålar en vag klängighet, som jag har svårt att hantera. Vad är jag ute efter?

Eller är det t o m mindre "medvetet" än så..?

Brutal uppriktighet -är en av mina sidor; men i kombination med total bakomliggande UPPLÖSHET..?



Jag kommer reformera denna grund, genom att jag själv markerar mina behov av genuin fördjupad "humanism". Vilket är den "jag är"..

Min trögflytande vana att "veta vad det handlar om" i känslomässiga översättningsproblem; och fastna i kontexten pga. av det..

Det är inte bra.

Jag ska inte fortsätta berabeta/älta de analytiska medvetandestrukturer som jag redan "fastlagt" -aldrig mer, helst. Jag har ju redan fullföljt teorin! Jag kan inte ens "uppleva" det.

Det har ingenting med de VERKLIGA SVAREN att göra. Okej. Jag kan nu erkänna -att jag är "färdig". Jag har penetrerat skapelseprocesserna i STRUKTURENS råform ..Det djupt problematiska i porten till ..kärlek, det är att MENINGEN är upplöst/gränslös, BAKOM alla strukturer -vilka jag SKAPAR kontexten med; och har sen svårt att kliva ner från -eftersom ansvaret då ÄR "svaret" -jag har inget SYFTE med mina egna intentioner.

(Jag måste förstå att jag "har varit" en MÄNNISKA -i hackens statiska sammanslutning... Och sen veckla ut den  SERIÖSA varaktiga naturen.. Det som faktiskt var "verklighetens mål". Här kommer "ansvaret" för MIG SJÄLV; planeringen och den RIKTIGA ..meningen.) Det är ju mer än självklart; jag har ju INTE på NÅGOT PLAN -känt min VERKLIGA historias inre tråd..


Internet/datorer -perverterar min tillvaro, väldigt lätt. Väcker mitt FRAGMENTERADE förflutna personliga bekräftelsetvång.

Kanske är jag lite passiv-aggressiv, subjektiv eller primitivt förutsägbar nu men..

För första gången på många år ..börjar jag känna mig själv som mänsklig in the flesh.


Allt det SJÄLVHAT jag under tidens gång vävt in i ytterligare ritualmystik (intellektuellt) -allt rinner från en och samma inre (förträngda) DÖD; dvs. frustrationen och FÖRLUSTEN över att tvingas underordna sig den biologiska ILLUSIONEN (genom den konventionella "verklighetsbilden") -att man måste "hantera" sin familj genom värdegrunder, om inte "älska" den.. Jag tänker inte förfula Kärleken, det kan jag inte ens -inom sig vet man ju vad det handlar om, och det kan ingen ta ifrån en. Men det är väl därför jag varit så besviken på mig själv. (Det finns nämligen också något i alla människors "föreställningsvärld" som kan kännas vid som "något annat".. )

...

Det dolda självhatet är -Rädslan; för att ingenting kan frigöra en från den "naturliga" .."identiteten" som en avkomma. Det är en verklig sårad stolthet -över att inte kunna "få" LEVA upp till det inre idealet om den KOLLEKTIVA FRIHTEN; sann INDIVIDualitet utan hämningar..





Alla bortkopplade kollektiva fragment, alla transsexuella, alla adopterade, alla odefinerade JAG 

-jag har stått på er sida, sorry I didn't tell

Citerar mig själv -tidigare foruminlägg:

"Det är ju trots allt ingen annan som skapar tillvaron är vi..

Förmodligen är upplevelsen av ovärdighet mänsklighetens djupaste slag mot sig själv.


På tal om vårt "ansvar" (historisk möjlighet) -så kan jag ju påminna er om tillfredställelsen med att planera framtiden -för gruppen, tillsammans. Vi tittar upp på de vibrerande stjärnvägarna i himlen. Vi behöver inte ens lära & disciplinera oss själva, det räcker med att begagna sig av VILJAN. Sanningen är vår bilogi. Men vad väljer vi?

Det vi alltid ska göra i ärenden utav filosofiska frågor; det är att UTGÅ ifrån svaret! På så sätt ser vi VAR "någon" ligger i sin evolutionära process, och kan befria andra från sin förflutet betingade "skuld" till verkligheten."


"Föreställer mig (eller rent av minns) hur psykiatrin, och övriga språkrör för samhällets omhändetagande självvärde, påstår/hävdar att det handlar om typ "stressrelaterade förståliga kollapser", när någon av oss "går in i väggen" (bara för att äckla er lite, och intensifiera kollektivets machosism)...

Det jag syftar på är när typ "Hillary" i den amerikanska såpan blir tagen på sängen med 16 år bakom sig av "kreativ bokföring" och djupa emotionella dubbelliv och självbedrägerier..

Vad är det som faktiskt händer när vi säger att "vi kommer bli galna"? Vad handlar pressen om? Jo, vi försöker "komma undan", dvs. fortsätta manipulationen, verklighetsförfalskningen. Men finns det någon utväg, kommer vi "undan"? Nej, just det. Sanningen ÄR sanningen, och allt annat existerar inte -där återstår bara ett SYSTEMFEL. Det går inte, det vet vi ju."

"TRON" på kronologin måste vara oerhört fysiskt föråldrande, tänk lite djupare på varför. (Holistisk fantasi [expansion/helande] och konkretisering/struktur ["resultat"] går inte att förena riktigt, vilket alla "religioner" skvallrar om..) Därför är verkligheten som de flesta känner till den ett SKÄMT!

Den stora BLUFFEN!


Univerums formula/knep för att bevara sin barndom i helighet -i andra änden. Men idag? Släpp oss FRIA!

Framtidens lösning: klinisk AV-hypnotisering? Förslag?





"Jag har i "hela mitt liv" LEVT I MISSTÄNKSAMHETEN. Jag har en mycket "sentimental" anda i allt, men det är transpersonellt/kollektivt/andligt; så jag har inte haft "någon annan" att skylla på förutom mig själv. Jag har utvecklat ett djupt, djupt subjektivt förhållningsätt till den totalt objektiva bilden; för att kunna älska så "mycket" som möjligt. Jag har liksom parkerat mig I den statiska observationen av en förfluten framtid, för att VARA HELT FÄRDIG med TIDEN -innan utvecklande av jaget; hållt stenhårt på min ambition/framgång -och ENVIST krävt sanningen; som belöning, -först!!!

Jag accepterar inte, klarar inte av att riskera att bli "bluffad" av livet. Jag måste vara säker på att jag kan LITA PÅ gud, i känslor rörande personliga, intensiva spörsmål. Misstänkte för några dagar sen gud för att "utnyttja" människan som sin egen SKUGGA (icke-jag), sitt eget självreflekterande verktyg, för att alltid kunna uppleva sig själv som så ren energi som möjligt."







----> Med naturlighet, syftar jag på att prata om/belysa de mentala struktuterna i sig -så som de verkligen är! (Istället för att strukturera sin "reality" genom den "kunskap" som samhället/kulturen, etc. tappat efter sig. Det är att vara del i ett system som inte längre existerar, och det är ett icke-skapande; det är det "snäva perspektivet"; cynismen.) När vi öppnar upp porten för oss att samlas i verkligheten -kan vi "börja planera"..

Detta är den kronologiska rumsuppfattningen; den "eviga evigheten" (varaktighet - resultat.) Det är den sanna "påtagliga" verkligheten -naturens riktiga STRUKTUR = att göra drömmen verklig!

Det jag menar är att all platthet, och tragiskt "misslyckande" -ALLTID bygger på något "osant" i försöket. Att försöka "försäkra" sig om ett specifikt resultat (hur det "ska" kännas..) Livet är så känsligt inför att våldföras på detta sätt. Vi kommer aldrig få "det" vi vill ha -om vi får det bevisar det vår sanna uppmärksamhet. Transformation måste komma från en vilja att -ge kärlek; släppa taget om de ritualer vi tidigare identifierat som vårt "jag". Vi gör detta när när allvaret är på allvar.

Har TILLBAKADRAGIT mig -i si så sådär en dryg vecka nu; in i den familjära utsprårade "identifiaktionen" med allt det som VAR; dvs. INTE var; ..avsaknanden av Jagets sanna förening med det övertygade spontana LIVSSYFTET.


Det håller inte längre. Jag döljer detta allt... ..för mig själv och väntar på "lämplig nådestöt", instiktivt medveten om min egen envishet, och oerhörda EMOTIONELLA GIRIGHET [inom "filosofin"/möjligheterna/expansion..] (-inte lika genomskådad.)

Varför går budskapet aldrig in? Det kanske är självklart ..jag menar. För säkerhets skull. Men "dåså" liksom.


Nödvändig överträdelse blir REN isolering från de domiant kaos-strukturerade intrycken; för att kunna assimilera detta drama i mitt själv och göra det bästa av situationen. The truth and the other one.

Aldrig ska jag mer begagna mig av det förflutna bildspelens representiva "språk". . .


Jag har hittat det innersta rotsyftet ,sett icke-individuellt.

Börjar känna ..pulsen ..i livet.. och samtidigt påminner jag mig själv om att idealet alltid varit det som fanns det frånbörjan. VI VISSTE ALLTING.. och ingenting annat!!! Mänsklighetens ut-vecklande frihetsuttryck -det är verkligt, verkligare än allt annat.

Detta FÖRENAR det personliga och opersonliga i hjärtats viljecentrala individualitet! Och det är det som renar mig från ett tragiskt "inspärrande" i mitt inre center -där "syftet" blir syftet i sig, pga. av den förstålse som alienationen skapat, innan själva ANLEDNINGEN till detta fångats av SJÄLEN...... 

--> Släppa identifikationen/SPÅREN -med det "bortkopplade"/det avskiljda [tron/verklighetsuppfattningens dolda strukturmässiga filter, kopplat till förflutna "omdefineringar"]

..och HITTA den sanna, verkliga NÄRVARANDE tråden i dialogen och reflektionen, floden. Det är återskapande/omskapande.. -som är SVAREN; dvs. anledningarna till "frågans tomhet", och livets nedvärdering (seperaration) av sig självt; vårt medvetandegörande av "passionen" -dess syfte! INDIVIDUALITETENS rena kraftresurs som en del av ett upphöjt sammanhang.


Att fråga sig varför -igen, samtidigt som det inte är ett "fastställande" (att INTE förstå) -utan en sann dialog, och ..säkerhet. "Det ska vara såhär". Free at last.

Jag såg. Okej. Jag gjorde det.

Jag erkänner! Mina STORA KÄNSLOR -has a secret life, bortom min egen identifikation -hittils. Hyffsat bra story alltså.

Jag har aldrig fått uttrycka min frihet, eller min integritets behov av snarare. Man spelar ju inte upp något för sakens skull.

Det är väldigt förstörande för jaget -att något annat/någon annan ÄGER ens RÖRELSE. Att bli "tvingad" TILLBAKA -helt utan logik. Då är det ju inget konstigt att man börjar se igenom människans omedvetenhet och identitets-försvarande genom primitivitet..

Fattar ni inte att VI är MÄNNISKOR? Vad ger vi oss för rättigheter? Vem har bestämd detta? Det finns ju bara en av oss.

Skulle t.ex. vilja gå och hälla ut massa vatten på min mamma som sitter i soffan, helt befriande autentisk i min konktreta moral som jag är -för att slitgiltigt bli av med förflutet PÅTVINGAT BEROENDE genom kulturella skuldbetingade dömmandemodeller..

Jag tycker sådant vore helt normalt -allt är ju ÖVERSPELAT. Tiden går..........

Vi omringar ett självhat i oss själva -tillsammans. Det kan inte fortsätta så. Kärlek är kärlek, och behöver inte utredas. Frihet är frihet, och behöver inte defineras.

..sista löning, innan sann kapitulering.

För att inte ljuga för mig själv vill jag ju direkt avslöja och framföra denna överlevnadsdyrkande KONST i LIDANDET, som det faktiskt är!



Hur kan ni tycka att jagreflekterande precision INOM "självständigehetens ägande", är "skönt"?



En av anledningarna till min besatthet och OPERSONLIGA själsväg i verklighetsfilosofi -är den djupa avsmaken till mitt ego -bakom detta döljs samtidigt förstås en allmän tändning till existensens träskmarker, en sjuk lust till den 100%-iga bottentörsten i djupt komplex destruktion, förfall.

Vad är NI/DU UTE EFTER? (Jag kan räkna mig som ömsesidig -i ett förflutet perspektiv här.)


Det viktiga vi måste ERKÄNNA, det är att INGEN ANNAN monopoliserar världen förutom vi själva i vår kollektiva dans. Individen kommer först -förstås, men det är inte det jag menar..

Det är en befriande känsla att nu, äntligen, -förstå att jag har och har haft alla svaren, personligt avskärmad som jag var. Detta öppnar portarna till vår existensiella etik. Det är en djup inskränkthet och underminering av helhets-utbyte, att inte "kunna" tillåta sig att ha sin egen MENTALA FRIHET . . .

-att inte kunna "få" känna den oskuldsfulla mystiken i FRÅGAN -samtidigt- som lugnet i vårt inte väsens fullständiga VETANDE

. . . som är sant skapande, utan omvända paranoida lekar.

(Nej, det är ett SKÄMT alltihop -så som vi känner till ...."detta". Se det från den andra sidan -sidornas baksida.)


Det är ett lugn, att kunna öppna upp sig helt, för den transcendentala sanningen -där saker kan vara "både och" -utan att något trängs undan eller knäpps igen. Den rena, naturliga KOMMUNIKATIONEN -MED allvar på allvar.

Mänskligheten har endast "accepterat" det primitiva (subjektiv fasthet -i kris) som "sanningen". Det säger oss något. Vad finns förutom vi själva? Vad handlar detta om?

Behov är inte det kulturen GIVIT oss; behov är FRÅGANDET efter våra löften.. Anledningen till att vi "söker" -genom filosofin, osv. Är inte det för att de verkliga känslorna är den UPPHÖJDA KONSTEN...?

Varför skulle inte du veta vad logik är? Är det något fel på oss? Varför skulle inte du känna till moralen? Varför skulle vi kunna förstå varandra? VEM har sagt detta till oss?

Människor VILL må dåligt. Synd att jag "måste" identifiera mig med massans kollektiva ytliga-dolda självvärde, för att förstå OSS.

Allt handlar om värden.. Belonging -det är egentligen att INTE TILLHÖRA detta; men mänskligheten är för sjuk för att återförena idealet med sig självt ..ännu. Samtidigt separerar vi oss PÅ GRUND AV denna omedvetna närvarande ORO.

Är inte lika struktur-vetenskaplig längre. Men det blockerar inte sanningen -att detta ÄR en kaskad av omvänd/bakvänd HOLISM. Allting som finns -är bortom (för att kunna SE..)

Har ju de senaste nätternas handling transcenderats.

Jag har inget behov av att vidröra det gamla längre -inte som personlig symbolik i alla fall; snarare motpolarisering. Allt som befäster EGOTs lösaktiga och inbitna projektioner vill jag aldrig mer se. Inget.

Allt detta -för att jag ska kunna återsöka de sanna svaren. Men inte ens så kan jag säga: det finns inget sådant därför.

Det helt äkta -bortom jagperservitetens so called syften. Ett utömmande av den fria viljan är det egentligen. Det är så lätt -speciellt i dag (motäsgelsefullt) att luras; dras med i en vulgär utsaga om vad som är verkligt, och intellektuellt växande för själen.

Det måste ju bli såhär; jag är glad över att den inre våldtäkten är i upplösningstillstånd, i tid..

Projektet GUD är överstökat. (Identitetskrisens inkörsport -go!)

Jag uttryckte det: "den genuina värme jag känt i mitt hjärta.." -det hemska "elden"/illusionen -NÄRVARON vänd inåt i sig själv..

Jag förstod att de faktiskt hade förståt. Men -det var JAG som älskade DEM -det var "skapandet"; mitt liv..

Konfrontationen -och mitt förflutna verkliga beteende, tvångmässigheterna och jag-övergreppet.



Framtidens flod kommer göra allt klart igen . . värre har det ju inte kunna varit. Håll er jävligt lång borta från er självprojektionens inre budskap -utifrån; om ni inte medvetet vill gå igenom det.

Ser utanför mig själv; bortom -och förstår mitt sanna KONKRETA rena hem -jag tillhör inte något av det här.

Vad är jag ute efter? "Egentligen".

Enda tanken som lyfter upp mig från allt det överbevisade, är förståelsen/inspirationen för att jag faktiskt KOMMER DÖ -jag går mot renhetens ohämmade kreativitet, och misslyckas därför inte.

Allt är ju verkligt egentligen. Är för besatt -går på SVAREN; förustägbarhetens själsiga anspråk -det första jag gör; och STANNAR där! Har ju avsikten I MIG egentigen.

Måste "släppa" metodikerna som min närvaro-identitet; de arkiveras i mitt intellekt som skapar flexibla utbyten hur som helst. Göra detta utan att hålla på att "förena" mig (illusoriskt) med GAMLA självvärde-aktioner, med psykologispråkets intiver, osv.

* Återgång till JAGETs enhet -- och därefter LIVETS receptiva väsens återupplivning *