15:40
Det var denna bild jag av en händelse kort studerade igår, och fick en inre "uppslysning"... (om människans renande kapitualtion.)
Jag har börjar känna en personlig HOLISTISK INTUITION när jag "ser in" i bilder..
Ganska tyst
Skrev ner anteckningen i en bok för en och en halv timma sen:
Det gör jävligt ont. Det är som min riktiga invid -människan, kvinnan -är en sann NATUR; utanför mig någonstans, UTANFÖR kroppen. Jag ser vem hon är, mitt RIKTIGA JAG -bortom existensiell begrepps-religositet. Lugn, helt FRI, serisiöst vänskaplig, runt 25 år emotionellt. Kan inte föreställa mig henne personifierad i min fysiska identitet. Sårande, förnedrande. Känner långt innifrån min verkliga inre natur, den verkliga mognaden, toleransen och känsligheten. Men alla tvångsmässigt "relaterande" existensiella strukturer TAR ÖVER (-det är det jag måste dö ifrån -det är min icke-levande fragmentertiska jag-tillvaro.)
Är orolig. För att jag är kroniskt skadad -eller t.o.m att oron skapar helvetet, nästan omöjliga cirklar.
Varför är jag så besatt av "framgången" i intellektuella resultat? (Egentligen är det bara för att hävda min gemenskap i en grupps förståelse för att inte bli felaktigt avvisad -"ambitionen" driver mig genom min mentala mogna identitet.) Men man behöver inte vara så snobbig som jag är. Det finns inget syfte i det.
Det jag fattar är att ALLT detta söndertrasade identitetstvång är OSANT och blockerande. Förgiftar hela mitt väsen. Det är -just detta, som är lögnen. Det kluriga blir att tryggheten ligger i det man ser som "sanningen" -de existensiella utgrävningarna -allt DET är "allt det som inte är" livet. Den EGODÖD, ruin av mig -jag oupphörligen använder som material att PROJICERA på den andre som ett själv utan mening. Eftersom jag tappat kontakten med min känslonaturs autencitet, och i depressionen tvingat mig själv på -hypnotiserat den andre, för att få en identitet.
Även i relation till andra människor kan jag återuppleva stagnationens bitterhet/överskuggade rädsla. Ser gamla "spår" av det "vulgära", perspekivlösheten, det BARNSLIGA, förlugna, klämda. Det gör mig lite rädd. Var representerar jag och yttre parter, det nya?
Det är det här mitt DESPERATA KONTAKTSÖKANDE med Gud, viljan att överbevisa livet själv för att vara säker, handlar om. Dvs. frånvaron av min egen kvinnliga sida, som istället agerat en undertryckt omedveten trotsig girighet. Jag är förstås inte en "man" heller, men jag återskapar (och upprepar) genom jagets vetande -yang.
Min bortkopplade hälft kan inte självrelateras till i det traditionella jordiska alls (längre.) Det är ett stort väsen i relationens ärliga upplevelse -men hon är jag. Mitt lugn och personliggörande helhet, syfte och spontantitet. Min sanna feminina identitetspol ligger bakom den maskulina naiva påstridigeheten.
En annan sak jag tänkte på, förstod att det är viktigt att begripa:
Mitt problem/själväckel, med den objektiva känslomässiga självbilden. --> Egentligen handlar det som att jag REFLEKTERAR ett emotionellt "minne"/ett "hem" -utifrån min uppfattning av MÄNNISKAN!
"Hatar" jag mig själv (för att jag känner igen mig i mina föräldrar, vilket krossar realitetens värde av sanning, vilket ger en stor känsla av ovärdighet) -då "hatar" jag människorna som grupp/individ-idé, eftersom VÄRDET dog!
Det gör jävligt ont. Det är som min riktiga invid -människan, kvinnan -är en sann NATUR; utanför mig någonstans, UTANFÖR kroppen. Jag ser vem hon är, mitt RIKTIGA JAG -bortom existensiell begrepps-religositet. Lugn, helt FRI, serisiöst vänskaplig, runt 25 år emotionellt. Kan inte föreställa mig henne personifierad i min fysiska identitet. Sårande, förnedrande. Känner långt innifrån min verkliga inre natur, den verkliga mognaden, toleransen och känsligheten. Men alla tvångsmässigt "relaterande" existensiella strukturer TAR ÖVER (-det är det jag måste dö ifrån -det är min icke-levande fragmentertiska jag-tillvaro.)
Är orolig. För att jag är kroniskt skadad -eller t.o.m att oron skapar helvetet, nästan omöjliga cirklar.
Varför är jag så besatt av "framgången" i intellektuella resultat? (Egentligen är det bara för att hävda min gemenskap i en grupps förståelse för att inte bli felaktigt avvisad -"ambitionen" driver mig genom min mentala mogna identitet.) Men man behöver inte vara så snobbig som jag är. Det finns inget syfte i det.
Det jag fattar är att ALLT detta söndertrasade identitetstvång är OSANT och blockerande. Förgiftar hela mitt väsen. Det är -just detta, som är lögnen. Det kluriga blir att tryggheten ligger i det man ser som "sanningen" -de existensiella utgrävningarna -allt DET är "allt det som inte är" livet. Den EGODÖD, ruin av mig -jag oupphörligen använder som material att PROJICERA på den andre som ett själv utan mening. Eftersom jag tappat kontakten med min känslonaturs autencitet, och i depressionen tvingat mig själv på -hypnotiserat den andre, för att få en identitet.
Även i relation till andra människor kan jag återuppleva stagnationens bitterhet/överskuggade rädsla. Ser gamla "spår" av det "vulgära", perspekivlösheten, det BARNSLIGA, förlugna, klämda. Det gör mig lite rädd. Var representerar jag och yttre parter, det nya?
Det är det här mitt DESPERATA KONTAKTSÖKANDE med Gud, viljan att överbevisa livet själv för att vara säker, handlar om. Dvs. frånvaron av min egen kvinnliga sida, som istället agerat en undertryckt omedveten trotsig girighet. Jag är förstås inte en "man" heller, men jag återskapar (och upprepar) genom jagets vetande -yang.
Min bortkopplade hälft kan inte självrelateras till i det traditionella jordiska alls (längre.) Det är ett stort väsen i relationens ärliga upplevelse -men hon är jag. Mitt lugn och personliggörande helhet, syfte och spontantitet. Min sanna feminina identitetspol ligger bakom den maskulina naiva påstridigeheten.
En annan sak jag tänkte på, förstod att det är viktigt att begripa:
Mitt problem/själväckel, med den objektiva känslomässiga självbilden. --> Egentligen handlar det som att jag REFLEKTERAR ett emotionellt "minne"/ett "hem" -utifrån min uppfattning av MÄNNISKAN!
"Hatar" jag mig själv (för att jag känner igen mig i mina föräldrar, vilket krossar realitetens värde av sanning, vilket ger en stor känsla av ovärdighet) -då "hatar" jag människorna som grupp/individ-idé, eftersom VÄRDET dog!
Helping myself
Jag har alltså VARIT allting samtidigt, i en besatthet av att BLI: den yttersta sorgfloden nästan inte medveten om sig själv! Alltså -det är svårt att FÖRSTÅ. Jag har gått igenom -allting jag tror på. Varför skulle jag inte kunna återvända till min egen natur? Om jag skulle vilja minnas mina förlusters förflutna brådmogenhet. Men det är ju så att det NYA ligger just i obegripligeheten. Mirakler har hänt MIG förut.
Peace and pain have been here. I stora skalor. Mycket stort.
Jag har alltid VETAT allt det här, allting jag behövt och mer. Att man kan vara så förblindad av sitt eget självs neurotiska oro om sin egen visions överlevnad. Gillar man inte -eller avskyr man det vulgära och inskränkta är det bara att SEPARERA SIG IFRÅN DET.
Jag har (eller är) förälskad i livets upprinnelse till kärlek, så pass domiant upplöst och gränslöst, att mina känslors utbud varit rent hyperaktivt. Jag har bara blivit hemmablind av VANAN, och besatt försökt försäkra mig om det jag ser. Jag är så intensivt intresserad av betydelsens TOTALITET att jag i detta PRIVATA experiment gett allt. Hjärtat chockerar mig aldrig någonsin. Jag är klarvaken och mentalt överaktiv, och vet alltid vad det handlar om. Jag är alltid halvt kär i flera människor på samma gång -bara för att jag kan, och har velat ha det på den nivån bara för det egna nöjet att dramatisera min existensiella svårtydlighet. Det är därför jag drar till mig den mest desperata perfektionen hela tiden.
Jag hade vädligt fint tolkade kontreta sanningar om denna uppbyggnads lösning för ett tag sen. Jag kan ta vara på det när som helst, bara min passiviserade rädsla för jagets avslut "hindrar" mig. Men det spelar ingen roll. Kärleken transformerar into det bästa och renaste -i viljans närvaro. Det är mycket enkelt. Vi blir de bra människorna.
Men ordet är inte vackert -det är innebördens storhet i en helad HISTORIANS mystik och uppriktighet som är det.
Peace and pain have been here. I stora skalor. Mycket stort.
Jag har alltid VETAT allt det här, allting jag behövt och mer. Att man kan vara så förblindad av sitt eget självs neurotiska oro om sin egen visions överlevnad. Gillar man inte -eller avskyr man det vulgära och inskränkta är det bara att SEPARERA SIG IFRÅN DET.
Jag har (eller är) förälskad i livets upprinnelse till kärlek, så pass domiant upplöst och gränslöst, att mina känslors utbud varit rent hyperaktivt. Jag har bara blivit hemmablind av VANAN, och besatt försökt försäkra mig om det jag ser. Jag är så intensivt intresserad av betydelsens TOTALITET att jag i detta PRIVATA experiment gett allt. Hjärtat chockerar mig aldrig någonsin. Jag är klarvaken och mentalt överaktiv, och vet alltid vad det handlar om. Jag är alltid halvt kär i flera människor på samma gång -bara för att jag kan, och har velat ha det på den nivån bara för det egna nöjet att dramatisera min existensiella svårtydlighet. Det är därför jag drar till mig den mest desperata perfektionen hela tiden.
Jag hade vädligt fint tolkade kontreta sanningar om denna uppbyggnads lösning för ett tag sen. Jag kan ta vara på det när som helst, bara min passiviserade rädsla för jagets avslut "hindrar" mig. Men det spelar ingen roll. Kärleken transformerar into det bästa och renaste -i viljans närvaro. Det är mycket enkelt. Vi blir de bra människorna.
Men ordet är inte vackert -det är innebördens storhet i en helad HISTORIANS mystik och uppriktighet som är det.
Jag fattade allt nu (01:51)
Vem min verkliga natur är. Hur medmänsklig värme känns. Tolerans, stor transcenderad världsbild/kulturell betingelse. Verklig tillhörighet, och summan av KÄRLEK. Verkligheten efter lidandet. Healandet och kunskapen. Befrielsen från överdrifter, girighet och brist på perspektiv. Valfrihet och djup gemenskap på en kollektiv ickepersonlig nivå, inom hela den djupa personliga öppenheten. Sanningen. Friheten. Den RIKTIGA människan, utan vulgäritet och ytliga neuroser. Den inre stabiliteten och renheten från all religiös fanatism eller andra falska grupptvång. Transcendental världsskönhet och lugn, kreativitetens obehindrade utrymme för den upphöjda RENA intentisiten i levnadskonsten, evigt bortom begreppens bojjor. Att "inte behöva".
Det här en en VERKLIG religiös upplevelse. Så som livet verkligen är. Allt annat var sorgens och frustrationens egna påhitt. Jag känner en stor vilja att lära och lära mig det osjälviska -bortom all patetisk natur och alienerad galenskap. Att ge på riktigt utifrån en inre förståelse för människans inre värdighet och behov. Vill se världen med rena ögon och det stora ljuset från konsten. Det är verkligen meningen nu. Jag begriper hur jag hatat mig själv så stort under mitt liv, och hur enormt djupt det sitter begravt. Jag måste hitta en länk att bryta upp det och hitta ärligheten med det liv jag fått.
Pre-upplösning
Det räcker verkligen nu.
Förstår jag detta själv? Jag står för nära. Jag vet precis vad det innebär för dig.
Förstår jag detta själv? Jag står för nära. Jag vet precis vad det innebär för dig.
Brytning
"-Det är som det är", som min moster brukade säga innan hon dog.
Nej. Det håller inte längre. Så låt oss prata om DET SOM ÄR. Låt oss se vad som kommer fram. Olika typer av ljus. Fan, blir nästan äcklad nu.
Jag har sett allting. Sa jag det? Nej. Fan. Eller? Hur var jag när jag inte visste att jag fortfarande levde?
Nej. Det håller inte längre. Så låt oss prata om DET SOM ÄR. Låt oss se vad som kommer fram. Olika typer av ljus. Fan, blir nästan äcklad nu.
Jag har sett allting. Sa jag det? Nej. Fan. Eller? Hur var jag när jag inte visste att jag fortfarande levde?
Vem Är Jag?
DET VILL SÄGA:
Vad/Vem är JAGET? Delarna av denna bubbla. Drömmen -vakenheten.
Svar: . .
Vad/Vem är JAGET? Delarna av denna bubbla. Drömmen -vakenheten.
Svar: . .
18.e - 29.e maj 08
Inlägg från helgon.net -kan lika gärna uppdatera mig själv om mina jag-missbrukande cirkelrörelser, för att se om det ens existerar någon mognad eller mening ..här. Ett välbehövligt "herrejävlar, nu BRYTER VI" känns angeläget. I klarspråk: Jag tänker inte FLY från MIG SJÄLV LÄNGRE. Eftersom jag alltid vet vad jag gör -existerar en djup linje här. Oftast bortom min egen vetskap om dess eget liv. Strukturerna möjliggör FULLSÄNDIG GRÄNSLÖSHET; vilket skvallrar om resultatet ..viljan. Mitt liv. Ska se vad detta handlar om.
Vad är vi ute efter? Är du den första att ställas mot väggen när revolutionen kommer? Jag med.
Glöm inte att Livet är ett polariserat värmeförhållande till dig själv. Egolös närvaro är passé när inte vetandets-vetande kommer fram i ljuset och avslöjar sig själv -vå måste; det är över nu. När man inte har något svar; av heliga skäl -det är då, där, man måste STANNA och erbjuda sig till livet.
Allting du känner -reflekteras till/av allt det du blir kontaktad av. Kärleken/Livet är en gestalt av dig själv UTANFÖR dig själv; som inte går att våldta (då känner man inte känslorna; men spelar upp ett drama om att man gör!)
SE estetiken. Bryt ner teatern. We all want the same face.
Men, jag vet att kontrollen alltid är säkrad, oavsett. Självbild är samma sak som HEM; alltså en "spelplan" för den familjära minnes-reflexionen i avbild, inget annat.
Kan skapa jävligt underliga "resultat" -om man kör dualistiskt. Jag är extremt ambitiös -men dolt trygghetssökande -inom väldigt udda ramverk.
Jag gick hem iförrgår -åt mat, drack kaffe -helvetet. Sover jättelänge och sen är -allt som vanligt igen; jag har identifierat mig med mina föräldrars status quo -"gentiska" betingelse.
Detta är en ekvation. Urskilj det evolutionära feslutet i fullständigt utvecklande.
Drömde en speciell dröm inatt -jag får inte glömma den. Del 1 och del 2. (Första finns på papper i nattduksbordet.)
Drömde att jag träffade den där brunhåriga prostituerade kvinnan. (Jag vet att hon vet att jag vet, och att hon hyser dold dunkel vänskaplig förståelse för allt som är nu.) Hon VAR uteliggare och den blonda flickan var hennes dödskompis som "älskade att hämnas". Hon visade mig en planering av vad som stod på tur; hon hade köpt sprit till kompisen och skulle gå på någon sorts teater på söder, vilket jag inte skulle avslöja. Någon sorts känsla av sent 1800-tal.
Jag "bodde" i någon sorts bil -påväg, träffade någon och allt "uppenbarade sig" -transcendentalt, jag löstes upp i stadens rinnande puls, den förflutna vulgariteten blev döden inom VÄRDET.
Taking over with a deceptive and neurotic performance -IGEN.
Det här är ..
något som ..inte stämmer.. alls, egentligen. Råkontrollens självreflekterade intellektuella onani.
Ickebehovens SJÄLV-underkastelse
SE IGENOM MIG.
Vad säger DETTA om mig?
Jaha, vad tycker du då? Du tryckte ju här, eller tryckte.. vad säger man. Jo men -det var du som ville fundera över detta just nu. (Vad TROR du egentligen?) Finns inget utanför detta. Utan manipulationer -rakt av. Jag tror inte ens du vet vem du är.
Vi skulle kunna experimentera med tiden. Lägga upp en plan. Skärpa rumslig karaktär -eller vad säger man, hur formulerar man sig där?
Futurum + Bortom, [inkl. renad NÄRVARANDE vetskap.] Något helt nytt! Jag har nästan glömt friheten. Nästan obegripligt.
Mitt tålamod är verkligt, men jag vet inte om konsten någonsin vartit det. Inte för mig i alla fall -för jag gjorde aldrig ansoråk på det. Jag visste alltid att det handlade om människan. Förolämpa inte min tid.
| Mänsklighetens långsamma död. Pre-erkännandet | |
| Daterat: Söndagen den 18:e maj 2008 kl 14:50 | |
Vad är vi ute efter? Är du den första att ställas mot väggen när revolutionen kommer? Jag med.
Glöm inte att Livet är ett polariserat värmeförhållande till dig själv. Egolös närvaro är passé när inte vetandets-vetande kommer fram i ljuset och avslöjar sig själv -vå måste; det är över nu. När man inte har något svar; av heliga skäl -det är då, där, man måste STANNA och erbjuda sig till livet.
Allting du känner -reflekteras till/av allt det du blir kontaktad av. Kärleken/Livet är en gestalt av dig själv UTANFÖR dig själv; som inte går att våldta (då känner man inte känslorna; men spelar upp ett drama om att man gör!)
SE estetiken. Bryt ner teatern. We all want the same face.
| Återfall | |
| Daterat: Måndagen den 19:e maj 2008 kl 17:10 | |
Men, jag vet att kontrollen alltid är säkrad, oavsett. Självbild är samma sak som HEM; alltså en "spelplan" för den familjära minnes-reflexionen i avbild, inget annat.
Kan skapa jävligt underliga "resultat" -om man kör dualistiskt. Jag är extremt ambitiös -men dolt trygghetssökande -inom väldigt udda ramverk.
Jag gick hem iförrgår -åt mat, drack kaffe -helvetet. Sover jättelänge och sen är -allt som vanligt igen; jag har identifierat mig med mina föräldrars status quo -"gentiska" betingelse.
Detta är en ekvation. Urskilj det evolutionära feslutet i fullständigt utvecklande.
Drömde en speciell dröm inatt -jag får inte glömma den. Del 1 och del 2. (Första finns på papper i nattduksbordet.)
| Förrgår -dröm | |
| Daterat: Fredagen den 23:e maj 2008 kl 18:41 | |
Drömde att jag träffade den där brunhåriga prostituerade kvinnan. (Jag vet att hon vet att jag vet, och att hon hyser dold dunkel vänskaplig förståelse för allt som är nu.) Hon VAR uteliggare och den blonda flickan var hennes dödskompis som "älskade att hämnas". Hon visade mig en planering av vad som stod på tur; hon hade köpt sprit till kompisen och skulle gå på någon sorts teater på söder, vilket jag inte skulle avslöja. Någon sorts känsla av sent 1800-tal.
Jag "bodde" i någon sorts bil -påväg, träffade någon och allt "uppenbarade sig" -transcendentalt, jag löstes upp i stadens rinnande puls, den förflutna vulgariteten blev döden inom VÄRDET.
| Projektioner existerar inte | |
| Daterat: Lördagen den 24:e maj 2008 kl 21:44 | |
Taking over with a deceptive and neurotic performance -IGEN.
Det här är ..
något som ..inte stämmer.. alls, egentligen. Råkontrollens självreflekterade intellektuella onani.
Ickebehovens SJÄLV-underkastelse
SE IGENOM MIG.
| ..so you DID ... | |
| Daterat: Måndagen den 26:e maj 2008 kl 19:59 | |
Vad säger DETTA om mig?
| Saker som händer eller inte händer | |
| Daterat: Idag kl 21:05 | |
Jaha, vad tycker du då? Du tryckte ju här, eller tryckte.. vad säger man. Jo men -det var du som ville fundera över detta just nu. (Vad TROR du egentligen?) Finns inget utanför detta. Utan manipulationer -rakt av. Jag tror inte ens du vet vem du är.
Vi skulle kunna experimentera med tiden. Lägga upp en plan. Skärpa rumslig karaktär -eller vad säger man, hur formulerar man sig där?
Futurum + Bortom, [inkl. renad NÄRVARANDE vetskap.] Något helt nytt! Jag har nästan glömt friheten. Nästan obegripligt.
Mitt tålamod är verkligt, men jag vet inte om konsten någonsin vartit det. Inte för mig i alla fall -för jag gjorde aldrig ansoråk på det. Jag visste alltid att det handlade om människan. Förolämpa inte min tid.
Min verkliga stil: Dold androgyn kärlek till den yttersta frihetschocken
VIRGO 17
|
Romantik
Jag har förlolämpat både mental sundhet och psykisk sjuklighet, genom att överbevisa båda världar som omsorgsfull omvänd snobbism. Jag kan inte längre bli förvirrad, eftersom jag inte är rädd för det. Jag är bokstavligen IMUN mot "psykoser", eftersom jag bygger mitt jag på de adopterade strukturer, som familjekontextens ständiga konflikt och logiska kollaps efterlämnat i ambitöst arv -min kreativitet är inget annat än osynligheten som innehåller verklighetens linjer. Mina avsikter bygger på att avsluta studien. och gå vidare med summeringens testresultat. Bortom insikten om ev. livslång absolut förstörelse, så är den enda risken att jag skulle tappa tidsuppfattningen (strukturen/ultimat potential till självklar VERKLIGHET) -och få hybris (bara för att den tragiska helheten är det enda som återstår), vilket skulle göra mig patetisk/obegriplig, speciellt eftersom jag säkert skulle försvara distansen, i undantryckt kreativ förlust/sorg.
På något sätt måste jag återigen ta tag i om-defineringen av de intellektuella modellerna av mina existensvillkor, det finns ingen annan utväg. Jag begriper detta när jag förstår att jag genom min död, blivit ett levande filter för verklighetens strukturs "logik" -ett vidöppet system som omöjligt kan rubbas i sin upphöjdhet. Detta kommer annars leda till den verkliga psykiska alieneringens "galenskap". Ibland nästan misstänker jag mig själv för att längta tillbaka till första facinationen med de oförstådda världarnas allvar. Har insett att de riktiga "psykfall" jag försökt erbjuda min förståelse till under mina tonår -speglat en egen hemlig önskan om att fullfölja den isloerade kärleksförklaringens dyrkan till mänskligheten -att ta ner my underground på jorden och spontanparta i den rannsakade stolthetens eviga moralshow. Jag har bara alltid vetat vad det handlar om, i min prydhet. Men jag är galen med stil, och det är egentligen ingen som verkligen känner till detta. Antagligen kommer det avslöjas såsmåningom. Någon sorts centrerad UR-tillhörighet, och efterlängtad självrespekt -av friheten.
På något sätt måste jag återigen ta tag i om-defineringen av de intellektuella modellerna av mina existensvillkor, det finns ingen annan utväg. Jag begriper detta när jag förstår att jag genom min död, blivit ett levande filter för verklighetens strukturs "logik" -ett vidöppet system som omöjligt kan rubbas i sin upphöjdhet. Detta kommer annars leda till den verkliga psykiska alieneringens "galenskap". Ibland nästan misstänker jag mig själv för att längta tillbaka till första facinationen med de oförstådda världarnas allvar. Har insett att de riktiga "psykfall" jag försökt erbjuda min förståelse till under mina tonår -speglat en egen hemlig önskan om att fullfölja den isloerade kärleksförklaringens dyrkan till mänskligheten -att ta ner my underground på jorden och spontanparta i den rannsakade stolthetens eviga moralshow. Jag har bara alltid vetat vad det handlar om, i min prydhet. Men jag är galen med stil, och det är egentligen ingen som verkligen känner till detta. Antagligen kommer det avslöjas såsmåningom. Någon sorts centrerad UR-tillhörighet, och efterlängtad självrespekt -av friheten.
Perverterad nätuppkoppling på distans
Mitt personliga liv: Satt ute i solen, fick redan fräknar i ansiktet. Anita ringde, trots hennes brist på de riktigt stora perspektiven, är jag osjälviskt förlåtande och accepterande inför de villkor hon som mammas väninna (tyvärr) skapade. Det gäller att ha distans; byter vinkelförhållande. Förstår meningslöshetens glorifierade nostagliska mening hos mänsklighetens uppväxt, inget konstigt -men ingenting att söka sig till. Tänk tanken på något helt nytt. Insöp den tomma seriositetens cyniska medvetenhet imorse, och konfrontaterande insikt om ev. livslång absolut förstörelse, med tanke på den dominanta medvetenheten i de kvarstående "skador"; dvs. strukturerna man BLIVIT genom att distansera sig till en utmärkt komplex tomhetscentrerad självständighet, ifrån den ständiga konflikt i hemmets absurditet som lagt grunden för dessa systems utmaningar och effekter/resultat. Jag har ändå alltid möjligheten till ett nytt liv.
Hanna vakande, hon trodde mamma var hemma, hon är inte i skolan. Fick en inre vision/självfantiserad helhetsöversättning, om läkaren i Norrtälje som jag söker säkerhet i form av förståelse/stöd, när situationen med St. Göran skadat mig, med sina bakomliggande riktigt förvrängda analyser. Mig själv öppet sårbar -i det sanna uttryck som är mitt verkliga jag, själv omedveten om det förstås -men att denna djupa komplexitet existerar som min egen kreativa flodvåg. Meningen med detta var att jag annars -utan min desperations avslöjande, går i omedvetna självbedrägerier -upphållandes av intellektuella arketypiseringar, som endast är utanförkroppsliga analytiska fält, bortom all verklig integrering.
Jag slog i nederbenet och fick ett rejält blåmärke/utgjutning, när jag skulle svara i telefonen för en halvtimma sen. Det intressanta med detta tema av fysisk oförutsägbar dramatik, är att jag aldrig riktigt ens reagerar. Vilket sedan får mig att förbryllas, det sunda förnuftet börjar väcka min UPPMÄRKSAMHET -vilket sakta kickar igång min identitets spårprogram, inuti dess eget sinne.
Hanna vakande, hon trodde mamma var hemma, hon är inte i skolan. Fick en inre vision/självfantiserad helhetsöversättning, om läkaren i Norrtälje som jag söker säkerhet i form av förståelse/stöd, när situationen med St. Göran skadat mig, med sina bakomliggande riktigt förvrängda analyser. Mig själv öppet sårbar -i det sanna uttryck som är mitt verkliga jag, själv omedveten om det förstås -men att denna djupa komplexitet existerar som min egen kreativa flodvåg. Meningen med detta var att jag annars -utan min desperations avslöjande, går i omedvetna självbedrägerier -upphållandes av intellektuella arketypiseringar, som endast är utanförkroppsliga analytiska fält, bortom all verklig integrering.
Jag slog i nederbenet och fick ett rejält blåmärke/utgjutning, när jag skulle svara i telefonen för en halvtimma sen. Det intressanta med detta tema av fysisk oförutsägbar dramatik, är att jag aldrig riktigt ens reagerar. Vilket sedan får mig att förbryllas, det sunda förnuftet börjar väcka min UPPMÄRKSAMHET -vilket sakta kickar igång min identitets spårprogram, inuti dess eget sinne.
REHAB
Har INTE ALLS aktivt arbetat på ett tag, även om jag inbillat mig det. Men jag har bara fuzzat omkring i eviga cirklar av ingenting. Jag ska verkligen börja hantera menings-strukturens KREATIVA POTENTIAL -det var (är) ju det allt detta handlade om! Börja OM-strukturera "sanningens" väsen, dvs. "vad som är vad" i min livsrörelses INRE CENTRUM. Mina föräldras adopterade dualism/pålagda illusioner, och dolda "förbud" -vilket speglar ALLT DET som INTE är MIN INDIVIDUALITET; inom vilket självföraktade (och jagmanipulerade) BUR [livets strukturers genomskinliga "jag", i "verkligheten"/och dess "omöjlighet" = KOLLAPS!] -jag fastnat allvarligt i; dvs. en kronisk intentsägande "depression" -"omöjlig" inom de förflutna INTELLEKTUELLA MODELLERNA; som måste "förflyttas".
Återgå till där jag började.. [seriös själv-hypnos] -Ganska facinerade att jag undanhållit MITT verkliga ansvar under en så lång period. (Dock måste arketyp-föreställningarna urkristallieras och DÖ -för att NÅ människan. Jätteviktigt.)
Återgå till där jag började.. [seriös själv-hypnos] -Ganska facinerade att jag undanhållit MITT verkliga ansvar under en så lång period. (Dock måste arketyp-föreställningarna urkristallieras och DÖ -för att NÅ människan. Jätteviktigt.)
Sm-a. r.t
"Vägledning" i nuets/tillvarons upplösning, är att känna en "tråd".. -och detta är att värdera/försvara KONSTEN, dvs. Jagets andliga "sanna" punkt/avbild. Att ha KONTAKT med hjärtat i den kreativa kaosets strukturer. En vilja att välja sitt liv.
Individualitet
Ge upp tron på bilden, och se ANLEDNINGEN bakom motivet,
transcenderar det "avskiljda syftet"...
Autentisk tonart: avkläddhet
Närvarons mening - eftersökta innebörd,
bygger på hur väl man "erkänner" sina behov, hur väl man är i kontakt med "löftet" -i nuet.
Att "öppna" sitt emotionella fönster (och bli av med det falska filtret) -eftersom känslornas entrenummer (närvaro) -skapar ett existensiellt värde, själva verkligheten, som lokaliserar (här & nu) beröring med livet (döden)
bygger på hur väl man "erkänner" sina behov, hur väl man är i kontakt med "löftet" -i nuet.
Att "öppna" sitt emotionella fönster (och bli av med det falska filtret) -eftersom känslornas entrenummer (närvaro) -skapar ett existensiellt värde, själva verkligheten, som lokaliserar (här & nu) beröring med livet (döden)
Det sura äpplet.
Jag har förstått mig själv så bra att jag blivit en actor i mitt eget liv. Jag har tagit över centrumet för min kreativitet. Meningen med mitt liv har blivit mitt självuttryck av identitetens avancerade tankesystem. Skulle man kunna tro. Meningen är penetrerad i sin frånkopplade kaskad. Syftet är sanningens ritual. Jag älskade hela tiden, jag bara klädde in vinkelrummet i skuggljus, för att ändamålet helgande medlen. Någonstans i gryningen kommer jag avslöja allt, och då kommer ingen hitta mig.
Kortform -"av den inre potentialen"
Att förstå har för idag blivit att "inte förstå"; och bygga en TEORI om det, som gör att man är "mentalt isloerad" i en intensiv stagnation. Familjekontextens ENORMT komplexa ständiga KONFLIKT har "hypnotiserat"/berusat mig.. Såg lillaysters och mammas konflikthantering; bägge två som helt LOGISKA. Båda sidor (av MIG! -men i "frågan" existerar inget som är SANT); ett OMÖJLIGT "KOMPLEX".. Personligheternas "absoluta" reaktioner/egoförsvar är "varken eller".. Jag har blivit för "ren"; finns inte -SETT IGENOM "verkligheten"; och står därför UTRANFÖR den, samtidigt som jag underordnar mig den -och ÄGER tolkningen (som min personliga meningskapande ambition).. Just för att att "förstå", för att ha en förankring..
Detta är mitt FILTER -och DOLDA/osynliga enorma AMBITIONS-NATUR/struktur -konkreta rörelse; som "inser" sig själv..
Att "rehabliteras av gud" (byta plats/från icke-identitet till LIV):
Att bli "KONTAKTAD" och FÖRSTÅ "budskapet" som sin egen kreativa källa -till det indivudella SVARET (människans UNIKA profil: "svar" -ut-vecklande/budbärande av svaret/LIVSVILJAN)
Att "fånga" SANNINGEN. Alltså se SIG SJÄLV -bortom! Våldsam inre inspiration: valfri total FRIHET. Den logiska kollapsens "inre virvel"/hemlighet -det som FINNS i det "som inte finns" (livets illusoriska verklighet).. Detta är "svaret" på ens SITT LIV.
Att fatta att det är man själv som "väljer"/skapar -men utan att "äga" verktyget -utan istället SE det.
Detta är mitt FILTER -och DOLDA/osynliga enorma AMBITIONS-NATUR/struktur -konkreta rörelse; som "inser" sig själv..
Att "rehabliteras av gud" (byta plats/från icke-identitet till LIV):
Att bli "KONTAKTAD" och FÖRSTÅ "budskapet" som sin egen kreativa källa -till det indivudella SVARET (människans UNIKA profil: "svar" -ut-vecklande/budbärande av svaret/LIVSVILJAN)
Att "fånga" SANNINGEN. Alltså se SIG SJÄLV -bortom! Våldsam inre inspiration: valfri total FRIHET. Den logiska kollapsens "inre virvel"/hemlighet -det som FINNS i det "som inte finns" (livets illusoriska verklighet).. Detta är "svaret" på ens SITT LIV.
Att fatta att det är man själv som "väljer"/skapar -men utan att "äga" verktyget -utan istället SE det.
Feminin resp. maskulin sexualitet
Bortom attraktionen, vad som skapar estetiken, och biologisk/psykisk drift.)
Vår delaktighet i tillvarons innebörd handlar om att bli frågad "vem är du?" Ursprungligt är identifikation och själ ren/neutral.
Skillnanden mellan mannens och kvinnans sexualitet handlar om minnet av att "bli identifierad" av de andra vid förlossningen. Detta innebär alltså ett TRAUMA; att både bli "blottad", och ägd -av hela MASSAN.
Mannen blev upptäckt som "pojken", genom identifiering av könet. Mannens minne bygger alltså på den som "har något"/"hade något". Kvinnans minne är att vara delen i ett underordnat "tålamod".
Mannen: är han som "håller i värdet"; makt -> Mannens sexualitet handlar om att FÅ "värdet"; att BLI "potentialen"/Mannen, som kvinnan ger honom.
Kvinnan: är hon som "döljer makten" genom hennes; resurs -> Kvinnans sexualitet handlar om att BLI värderad [OBJEKT-ifierad], för att få inflytande/tillgång till -självkänslan/självvärdet; att vara ett med kroppen/Kvinnan.
Resurser är att vara beroende av makten, för att identifiera värdet. Makten innehåller alltid en "myt", därför är det samma sak -smärtan är att inte "veta om det"; det är att vara "separerad"...
Att vara rotad är att vara beroende av "det som identifierar".. Att vara passionerad är att vara beroende av "det som ger"..
Även om förlossnings-traumat på detta sätt innebär smärta/förnedring; så skulle man liksom bebisen "dö ut" -om man "passiviserade sitt vetande", och därför har människan sin sexualitet.
Sex handlar alltså om att dö/befrias från tidigare "spår"...
--> Att hindras från att "spåras" (dö ut/förlora kraft!) Kunna regenerera största möjliga emotionella trygghet, så att man SJÄLV tillslut är ett med källan; återfödd.
.
.
.
Menar att den sexuella NATUREN alltid bygger på "myten/historien" man fick när man BLEV "någon" (föddes.) Blev man t.ex. "glorifierad" som "ett perfekt barn"/efterlängtat -så skapar det denna individs BEHOV i/av självuppfattningsens värde (inre potential)..
Födelsen bestämmer alltså HUR MAN GÖR ENTRÉ: vilket är "INTEGRITETEN"/behovet av tydlig NÄRVARO (inre "budskap"/cyklisk information..)
Vår delaktighet i tillvarons innebörd handlar om att bli frågad "vem är du?" Ursprungligt är identifikation och själ ren/neutral.
Skillnanden mellan mannens och kvinnans sexualitet handlar om minnet av att "bli identifierad" av de andra vid förlossningen. Detta innebär alltså ett TRAUMA; att både bli "blottad", och ägd -av hela MASSAN.
Mannen blev upptäckt som "pojken", genom identifiering av könet. Mannens minne bygger alltså på den som "har något"/"hade något". Kvinnans minne är att vara delen i ett underordnat "tålamod".
Mannen: är han som "håller i värdet"; makt -> Mannens sexualitet handlar om att FÅ "värdet"; att BLI "potentialen"/Mannen, som kvinnan ger honom.
Kvinnan: är hon som "döljer makten" genom hennes; resurs -> Kvinnans sexualitet handlar om att BLI värderad [OBJEKT-ifierad], för att få inflytande/tillgång till -självkänslan/självvärdet; att vara ett med kroppen/Kvinnan.
Resurser är att vara beroende av makten, för att identifiera värdet. Makten innehåller alltid en "myt", därför är det samma sak -smärtan är att inte "veta om det"; det är att vara "separerad"...
Att vara rotad är att vara beroende av "det som identifierar".. Att vara passionerad är att vara beroende av "det som ger"..
Även om förlossnings-traumat på detta sätt innebär smärta/förnedring; så skulle man liksom bebisen "dö ut" -om man "passiviserade sitt vetande", och därför har människan sin sexualitet.
Sex handlar alltså om att dö/befrias från tidigare "spår"...
--> Att hindras från att "spåras" (dö ut/förlora kraft!) Kunna regenerera största möjliga emotionella trygghet, så att man SJÄLV tillslut är ett med källan; återfödd.
.
.
.
Menar att den sexuella NATUREN alltid bygger på "myten/historien" man fick när man BLEV "någon" (föddes.) Blev man t.ex. "glorifierad" som "ett perfekt barn"/efterlängtat -så skapar det denna individs BEHOV i/av självuppfattningsens värde (inre potential)..
Födelsen bestämmer alltså HUR MAN GÖR ENTRÉ: vilket är "INTEGRITETEN"/behovet av tydlig NÄRVARO (inre "budskap"/cyklisk information..)
.. .. ..
Men inget av detta har någonsin varit verkligt. Detta är det råa syftet; konkretiserat som individen själv.
Detta är kuliss, detta är meningens symbolik, detta är det förflutna, detta är inget annat.
Detta är kuliss, detta är meningens symbolik, detta är det förflutna, detta är inget annat.
Hur Ger man kärlek -BORTOM viljan själv?
LEO 9
GLASS BLOWERS SHAPE BEAUTIFUL FORMS WITH THEIR CONTROLLED BREATHING
GLASS BLOWERS SHAPE BEAUTIFUL FORMS WITH THEIR CONTROLLED BREATHING
Your inner spiritual energies can shape the situation into something worthwhile. It is only with the controlled use of these energies that you will be able to craft the situation correctly. Care needs to be taken; the work needs to be done with precision in order to have your creative ventures take shape and be pleasing to you and others.
|
All denna undermening är det jag nu tänkt på nu senast.
Prana: Släppa behovet av mat.. eftrersom jag har "nött ut" de kulturella/naturliga "behoven".
Samt HITTA min kreativitet genom GUD (livet) -som ÄR guds kommunikation med mig; min osynliga källa -bortom strukturen; men inte ännu TRANSCENDERAD utan upplöst/vag.. Själva SVARET som ingen annan vet.. BRYTA UPP JÄRNBUREN.
