Backstreet dream

Jag tar bort följande inlägg pga att jag dels tycker att det inte berör ämnet i tråden Bara Bröst, samt att du ännu inte "krupit till korset".

Anonym_Genpool skrev:

Citat: På tal om framtiden: Titta på gamla grekiska statyer så ser ni de androgyna dragen. Lite komiskt när jag ser på det jag skrev där. Grejen är att jag verkligen går och reflekterar precis sådär bortom molnen i mitt intellekt. Det känns som jag ofta väljer att "offra" mig själv som någon slags vetenskapslig undersökning, när jag vill att alla ska förstå. Jag assimilerar hela omvärldens personlighet, och gör det till mitt "eget" kreativa uttryck av SJÄLVET. Jag ser sammanhanget precis som ni gör, men söker att förena kulturens hiearkier; och skapa naturlighet ("sanningen") Trivs ändå med att vara uppriktig, men vad jag än gör verkar det ge uttryck för mitt direkta "privatliv". Det ÄR egentligen det jag menar med det här: Citat: Jag nämnde heller inte riktigt vad denna FLOD är/finns. Denna "livets kollektiva flod" är det jag kallar för "den heliga anden" i lite tidigare inlägg i religionsforumet. Så? Det är alltså att känna DEN känslan som delas av alla individer i mänskligheten, men det är INGEN individuell känsla.. (En medvetenhet som är mycket central i artistiskt/konstnärligt/poetiskt utövande.) Saken är att det i mitt användande blir väldigt "konkret" -för jag betonar endast STRUKTUREN (i den känsla, som alla delar.) Det är vädligt "inpersonal". Jag tipsar nu om att identifiera detta "användande" (som det faktiskt är) i er själva. Jag vet att det skulle urkristalliera konventionella föreställningar om samhället (bland annat), och det är just det som behövs just nu. Alla ni som är delaktiga i detta forum, är ju faktiskt på något sett en del av andan, som inte är något personligt; utan snarare innehåller det individuella, vilket är precis det som det kollektiva medvetandet söker att förstå.

Vi bannade ditt nick Deja Vu pga din oacceptans för forumet och dess medlemmar. Personangrepp, personliga utläggningar, obegripligt språk, etc. etc.

Nu har du alltså på en gång kommit tillbaka och tror att du kan fortsätta precis som vanligt. Det första du måste göra för att åter få bli medlem på skaparforum är att "krypa till korset"; be om förlåtelse och förklara på vilka sätt du kommer bättra dig, och faktiskt göra det också.

I värsta fall blir vi tvungna att banna din ip-adress.

Gustaf
Moderator

Bo Grapenskog säger:

Tendensen inom psykvården lägger ribban högre.

Om du känner dig själsligt sjuk så kan du inte bara kontakta en
psykiatrisk mottagning och begära en tid.
Nej, då säger systemet att du måste ringa din vårdcentral.
Som ska utreda din bekymmer. Om det är så allvarligt skriver
tjänstgörande läkaren en remiss till den psykiatriska mottagningen.
Mängder av remisser kommer tillbaka till vårdcentralerna med en
propos:
- Det här kan ni själva ta hand om.
Då ställer man en adekvat fråga:
- Måste man klättra på väggarna för att få en tid?
Eller är det så att man inte har den kompetensen att skriva en remiss
som läkarna på den psykiatriska ska acceptera?
Själv tror jag att det är en kombination att det fodras mer erfarenhet
på vårdcentralerna och att "sjukdomstillståndet" där har man höjt
ribban ordentligt.
Jag tycker själv att man har en rättighet att få en svensk läkare inom
en rimlig tid.
På vissa psykiatriska mottagningar finns inte en enda svensk läkare.
Det klart att incitamentet till att en remiss blir en inkörsport är ju
hur man skriver den.
Det spektrum av psykiska sjukdomar borde också få en chans.
Eller är det så att psykvården har kollapsat totalt?
- Ja, men om man jämför med den personen är du ju inte så väldigt sjuk!
Ett argument som kan få förödande konsekvenser.
En förkylning går över men ett psykiskt tillstång reder man inte ut bara
med antidepressiva medel.


Bo Grapenskog


Jag:

Det är mycket tydligt att du är inte medveten om dagens dolda maktfördelning i samhället. Antagligen för att du själv utgör den del av samhällets kristallierade hierarkier som trycker ner på nyare former; och försvarar sig själv genom beundran över sitt traditionella arv. På allvar.

Jag är inte ute efter att "tjafsa". Jag tycker det är viktigt att visa upp hur det här pusslet fungerar, eftersom så många i min generation just upplever stor förvirring ang. hurvida naturlig kunskapen som våra aukoriteter har är, och var den kommer ifrån..


Har du egna erfarenheter av "psykiatrin", och vad är syftet med din "artikel"?


Fråga: Är du säker på att "behandlingen" inom den svenska psykiatrin verkligen löser allt, för de som väl blir inlagda och sedda?


Jag tycker dock hur som helst att analys av samhällskonstruktionerna är nödvändiga och viktiga. Min känsla säger i alla fall, att du vet precis lika lite som läkarna inom psykvården.

Dina "klämkäcka" inlägg ger nostalgiska associationer till mig själv som högstadietjej..

Det obehagliga var att jag alltså köpte strukturerna rakt av, för att "köpa" den illusoriska mentala självständighet som jag behövde. Samtidigt som jag hela tiden kände mig djupt "bluffad" av skolans budskap, blev jag på tvivelaktiga sätt alltså "uppskattad" för det här, för mitt "stöd".


Någon som känner igen detta?



Bo Grapenskog säger:

Ja, du om du visste vad samhället har gjort mot oss barn som togs
på 50-talet. Om jag har någon erfarenhet av psykiatrin?
Ja, det kan man nog säga. Samhället rövade bort mig ifrån min trygghet
de slog av mig fötterna, för att sätta mig som sex åring på ett barnhem sedan fosterföräldrar. Det traumatiska upplelvelsen för en sex åring
att bli bortrövad av två män och en kvinna släpad till en bil. Det gjorde
så att min värld rasade. Första anfallet jag fick som 12 åring var
vad de kalar för "panikångest" idag. Först besöket 1959 då sa läkaren. "Det är bara nerverna" Det enda de hade att tillgå på den tiden var tabletter till förbannelse. Man blev lite av en försökskanin. Sådana
tabletter som jag fick får inte skrivas ut idag.
Så visst har jag stor erfarenhet av psykiatrin. Ett brutet ben ser du men inte en trasig själ. Du verkar vara en person som vill tjafa och mitt syfte med min "artikel" som du så vanvördigt kallar den. Är väl att människor i gemen vet inte ett dyft om hur psykiatrin fungerar.
Jag måste nog på ren svenska säga att det du skriver är rena rama
koskiten! Är det så att andra kan ha en annan uppfattning än du?
Eller är du allvetande? Incitamentet är väl att försöka förstå en annan människas åsikt. Utan några vanvördande ord. Eller slänga sig med
rotvälska.

Bo Grapenskog



Jag:

Vanvördigt! Just detta ..och genom hela ditt inlägg, lyser dina konventionella linser igenom. Du reagerar t.o.m på de harmlösa ordval jag gör.

Okej. Men nu ser vi ju alla att detta var ett tag sen, även om det i texten inte riktigt framgår om du även har nutids-upplevelser av ämnet, när du skriver att du har stor erfarenhet av psykiatrin.

Anledningen till att jag intresserar för mig detta diskussionsinlägg om psykiatrin är för att jag och en del kompisar har erfarenheter av det här.

Du använder mest väldigt personligt knytna referenser i din återdramatisering, vilket förgrumligar den objektiva bilden, och riskerar att måla upp allting i "svart och vitt". Och; återigen på forumet, måste jag belysa att "samhället" INTE är en apparat UTANFÖR det individuella medvetandets gränser. Att man ser det så intensifierar offerrollen, vilket är sammhällsproblemet i sig.

Fortfarande otydlig?

Jag skrev just ett ganska långt och meningsfullt inlägg, som försvann helt. Undrar om det var någon "mening" med det.

Jag känner mig kränkt.

You once told me
I will know it enough
oh let me tell you something
yeah I do
you once told me
I won't feel enough
let me tell you that
baby I do

-----

-----



Tell me baby can you hold me now
we don't have to say it I feel it too
and maybe I'm falling or maybe
but I am not showing it much
tell me baby
can you see me now
show me baby that I dont know how
how can I start to see inside the fall
but sometimes I find mysef in a sea
in a dream that's so far away
sometimes
tell me what's happened to me

In a sea, in a dream that's so far away
sometimes
tell me what's happened to me ....

Det är något som händer. Ser det numera.

Torrfoder och sånt. Likagärna. Pja, ingenting spelar någon roll.



Nej, det är helt säkert Scarlett. Du behöver inte.

(Grejen är att du inte kan bli någon annan än dig själv, och så har det alltid varit.)


---> detta innebär faktiskt något större.

Alltså. Låt oss vara seriösa i enkel form.

Det finns något som gör mig livrädd. Det är när människor tror att jag "skojar". Bara det är oroande, att ni inte vet vad kreativiteten är. Nu är det heller inte så att jag är lagd åt det flummiga hållet. Min galenskap är bara, låt oss säga en synvilla för den icke initierade. Jag har växt ur gamla miljöbetingelser och därför skridit över gränser inom det sociala kontraktet, vilket kan identifiera mig som den lite excentriska. Men jag är inte alls omedveten om era kulturella spektrum, trots min distans.
 
Mina uttryck är ingen "poetiskt tankeflykt". Det är alltid helt vetenskapliga uträkningar. Jag är sådan. Snälla mindfucka inte bort kommunikationen, jag blir lite chockad nu och då, faktiskt.


Jag har ju mina tendenser till andlig hyrbis, också. Ärligt talat. Jag vill bara vara spontan! Jag vill leva fullt ut, och inte konservera min existentiella passion till någon OCD-influerad perfekt sicksacksöm. Det där "mina egna", besatta och enkelinriktade.. liksom, ja sååå. Pefekt. Det är dött och inte riktigt ärligt.

Det är obehagligt.


Med-vet-andets s-k-a-p-a-n-d-e ni tror är produkten av en slump; verkligheten, de existentiella villkoren/dramat; är inget annat en egen, rejält urflippad sexfantasi. Något secco med åren.




 

Som sagt. Mammas stora dödsrädsla lyser igenom mer och mer. Funderar på om det är faktiskt är jag som har blivit lugn i mitt inre och att det alltid varit såhär aggressivt. Men det borde ju ha varit ett rent helvete för mig som liten i så fall. Förstår inte hur lillebror står ut. Är alltid rädd för att han ska ta livet av sig eller något. Är nästan ännu mer "övermogen" än jag var.

Hur som helst. Jag ser extremt mycket HAT i henne, det är obehagligt att det går ut över oskyldiga. Jag tar ju en ytterligt objektiv och hårdhudad ställning, men andra..


Igår när hon kom hem och hade varit och handlat, tog jag mycket lätt ifrån henne en av de två tunga kassar hon bar på och ställde på köksbordet. Hon blev mycket ilsk och sa något i stil med "att vad skulle folk säga om jag berättade att du RYCKTE ifrån dig din mammas kasse så fort hon kom hem".. Vidare går hon in på vad som skulle hända med mig, och provar att hota mig lite, med anspelningar på de eventuella "psykiska avvikelser" som hon anser att jag har. Fortsatte samma stil idag och visade papper/brochyrer på olika insutioner för "tvång-forskning" eller liknande. Hon hade fått en inbjudan från Örebro till något större föredrag, ang. tvång runt mat t.ex. Så böjer hon orden på det där ltie sjuka sättet, som om jag "inte hade erkännt"..

En högre nivå av ironi infinner sig när hon bara en kort stund efteråt säger "-Har inte det där jättehögt GI?", när jag tog en tsk honung.


Nytt ord för veckan: Boendestödjare.

Min mamma tycker att jag behöver det tydligen. Något hon tvingats hitta på för att hon inte får en kontur (samhällsstruktur) på mig, eftersom jag inte studerar det hon vill. Endå är det jag som lagar maten till mina syskon, och hon som koncerverar sin diabetes med att sitta framför TVn.


Skitsnack. På hög nivå.

PISCES 27 A HARVEST MOON ILLUMINATES THE SKY This is an abundant time of 'harvest', the sky is clear and the conditions are perfect. The 'harvest moon' is a positive sign, with high energy as it's a time of fertility and abundance. Now is the time to reap the benefits of the work that's been done. It's taken a while to get where you are, take some time out to celebrate and connect with family and loved ones. Situations ripe and full of fruition. Celebrating what you have. Expanded perspective making everything clear. Seizing the moment to make the most of what's been achieved. The Caution: Neglecting the tasks at hand because of the appearance of abundance. Achievements waning because of neglect.  I am awake to my good, and gather in the harvest of endless opportunities. -Florence Scovel Shinn

Tänkte att PÅ ALLVAR undersöka denna på djupet, under en tid...

Jag måste KONFRONTERA mitt ordentligt ritualiserade varande. Jag gör allt för att leva vidare min MYT, vilket utstänger mig från templet på illusorisk livstid.

Livet är precis like this.

Graden är densamma som den för mitt femte hus. Styrt av Neptunus, det vill säga. Vilken transiterar min kärnnatur; Sol, Måne och Imun Coeli/Medium Coeli om knappt två månader. Nämnde det tidigare i leken.

Vill sluta leka snart. Bara lyssna.

Jag har bara letat efter mig själv.. Tillslut förlorade jag ju ändå allt ändå.

Men vad fan trodde jag?



Kanske skulle jag bara plockat några äpplen och kört knäna i asfalten, istället.

There is regularly a need to share with others to celebrate your community's religious or spiritual aspirations and ideals. No matter how structured or organized this celebration is, if it's done with joy and warmth of feeling, it will inspirit the group, infusing them with a sense of emotional unity.   Renewed faith in one's life's circumstances. Rising from fear and loss. Public holidays and celebrations. The fertility rites of Spring. Resurrections. The phoenix rising from the ashes. The Caution: Superficial communal shows of unity. Doing things just because everyone else is doing them. Feeling lost, alone and forsaken in the crowd.

Gick och tänkte..   mindes ..    .. frågade mig själv..    sa "-visa mig var detta finns",  när jag öppnade te-skåpet.


På en tepåse stod det: "Understand that the other person is you"