Förståelse inom kollektivets uttryck av SYFTET
Jag tycker vi tar så lite hänsyn till våra verkliga behov och riktiga naturer, vi ser ner på varandra.
Den där taxiföraren hade naturligt utvecklat ett "ultimat" form-språk trots att han hade problem med svenskan, han hade greppat själva "språköverföringen mellan två språk" i en holistisk-transcendental "övergånsbro" och hade hittat en integritet för det filosofiska rum som alla människor har latent.
Eftersom vi nu redan har skapat de första naiva formerna för vår holistiska filosofiska självprojektion i vårt sökande efter HELHET, har vi en potential att titta på den historia som utgjort dess "myt" -det finns en sanning bakom sanningen om vi förstår de ENERGIER som skapar den, och det är sanningen OM detta som vi nu börjar leta efter ord och ansvar för.
Saturnus i konjunktion till Neptunus, i tredje huset
Ska prova att isolera mig med typ rep/handklovar, ögonbindel/nedsläckt lokal, och hörlurar med instrumental lugn musik samtidigt som jag tar LSD i hög dos.
Drömde inatt..
..att jag försökte stoppa en ung nunna att korsfästa sig, två dagar innan detta skulle ske -pga. av hennes missuppfattning av religionen/kristendommen. Jag pratade med henne och hon var född samma dag som jag -år 91. Hon verkade bygga mycket värderingar från hennes far på "hög klass", jag berättade om min tid på en skola i Djursholm, osv. Samma dag som detta skulle ske blev jag desperat och berättade högt att "-jag har varit i paradiset" till Carola tror jag -när vi tog fick fråne ett bord. Jag välte matsalsbordet i vårt vardagsrum när detta drama var som intensivast, och Gustaf tände då eld på något i rummet.. (?)
Jag mindes att jag fick en rosentagg i mig som 13-14 år -eller om jag var tillbaka i den åldern -i en natt i samband med att jag nästan blev våldtagen, och berättade om händelsen för de som var inblandande. Jag berättade även för Björk att jag hade fått en uppenbarelse till hennes muisk, en låt som inte finns som hette "I will die for you"..
Kan relatera drömmen, speciellt första stycket med det som hände hemma i slutet av juli i år.
Förstod
Redemption
Dålig morgon
Cool storm
Utmanar min rädsla och styrka; diplomati och lugn
A BRILLIANT ASSEMBLY OF OFFICIALS AT AN OFFICIAL EMBASSY BALL
You may find this to be a time of pleasant, almost party-like atmosphere. Enjoying social situations can be rewarding on many levels. However, the conditions may be caged in protocols and rules of behavior. Look at yourself and observe whether you are being your natural self or putting on a show for others.
|
Tänkte på detta med att jag nu väljer att bo på psyket tills jag får ett eget boende inom kort; för att lyckas bryta upp mitt mentala tvång till familjen, och de oerhörda problem med att ha detta att ständigt stå i relation till -vilket ger brist på PERSPEKTIV; som behövs för att skapa nya kreativa livsvillkor. Jag försvagar mig oerhört och jag känner av det rent destrukitva i mig att göra det som jag instinktivt vet drar ner mig.
Jag behöver utmana rädslan för det verkliga hotet att bli nedmedicinerad -vilket är katastrofen (självklart syftar det på att jag ska ÖVERTYGA läkarvården om att jag är frisk, och hålla ett diplomatiskt lugn); även om MILJÖN inte är värre än de OMEDVETNA destruktiva relationer jag har till mina familjemedlemmar hemma. Jag har i min depression de senaste åren bara väntat på en lagom stor nådestöt för att jag intutivt känner till att jag absolut inte får dras ner i samma snäva HELVETE igen; när jag fått ett nytt löfte från livet. Jag måste fullt känna säkerhet i avskärandet från den gamla jorden till den nya.
Vi måste befrias
Det är som att stå nära en kärnreaktor. Våra familjer HYPNOTISERAR oss att göra fel. Vi UTPLÅNAR oss själva. Visste vid min uppenbarelse att det var denna MILJÖ som sakta ledde till en DÖD -på alla plan.
Det viktigaste är att du har människor omkring dig som VET vem du ÄR -så att relationerna kan tillbakaprojicera ens kärlek.
VI vill hem
Det är denna djupa smärta vi känner. Vi är BRUTALT bortslitna från vårt hem, till porten av allt som inte går att minnas som sig själv.
Förstod nu ikväll det jag i hela mitt kännt. DET GÅR INTE ATT FÖRENA. Min mor ljuger för sig själv.. hon blir RÄDD inte ledsen när "andra i familjen blir ledsna", hon blir RÄDD. För att sanningen skall erkännas, för det innebär en SKULD för henne. En stor skuld över att hon sett sin omgivning som NÅGOT ANNAT än dem fina INDIVIDER dem faktiskt är.. Ingenting är som det ska vara.
Kaoset ser inte naturligt ut visst gör det inte? Vi kommer från varandra, vi är en helhet, och kan inte leva ipressade mentala modeller som inte är synkront perfekta, utan slumpmässiga och förvrägnda.
All frustration och förnedring jag dragit på mig och lidit under i hela mitt liv har varit av samma enkla anledning. Jag insåg det så abrupt och konkret för att jag skulle kunna ge det ett UTTRYCK. Människan har fött sig själv i fel kropp och missförstått sin natur som biologisk. Kärleken är andligt universell och obegränsad. Detta är lidandet, för det finns ingen annan missuppfatting. Vill vill bara hem...
Jag blir mer och mer "autistisk" för att jag känner sanningen i mer och mer utvecklade mentala former, för att min EVOLUTION ska fortsätta. Hör på rösten att min mamma är psykiskt sjuk. Detta är "djävulen"; vår iförenade cke-förening -det är frukstansvärt; och bara Gud kan föra oss hem. Kärleken är inte FYSISK. Vi är inte "djur". Ser ni inte att det inte hänger ihop?
Började gråta de känslolösa tårar jag har kvar och skrev på två papper ner vad jag kände och satte upp det i köket för att inte GLÖMMA; vilket är smärtans fall -vår inre existensiella jagalienering, vi har glömt vårt VETANDE och hamnar i vardagskaos/förvirring. Skrev exakt:
13/9 - 08, 21:54:
Vill få mina föräldrars föräldraskap AVSKRIVET.
Familjen är mänskligheten. Är enormt alienerad. Tillhör alla och ingen.
Detta betyder mycket för mig. Att känna mig själv som en UNIK individ, min ANDLIGA tillhörighet. Känner mig KRÄNKT genom att vara "nedpressad" i ett tvång till en slags slumpmässig biologisk "inledning" som inte är mitt hjärta.
VILL HEM
Jag känner mig ANTASTAD -av upplevelsen av att tillhöra en "familj" som INTE är mitt andliga hem. Allt jag sett i min barndom är det fulaste jag sett. Alla mina aggressioner jag känner; frustrationen över att sanningen begravs ..har varit detta. Min högsta önsking som barn var att få en ny familj och förenas hos GUD.
Jag är född till en illusion, och det finns ingen större smärta än att bli NEDRAGEN i det, underkastad min psykiska död. Jag behöver hjälp.
/Det svåraste är att ge denna formlösa substans ett uttryck, och återgå till det kreativa centret, meningen med existensen..
Release?
Blogg2
Omega-3/6
Ska börja försöka återbalansera min hjärna. Min depression ligger delvis -eller upprätthålls på en kemisk nivå. Fick antagligen obalanserade fettbalanser när jag åt extremt lite fett under 1 ½ år som 15-16.
Ska sluta med vanligt kött pga. av fettets höga halt av omega-6, i relation till omega-3 som slås ut.
Kombinerar:
Ekologisk yoghurt/gammaldags mjölk.
Ekologiskt smör.
Små mänger olivolja.
Lite nötter.
Ekologiska frukter och färska från träd.
Bär.
Fisk/skaldjur.
Gräsbeteskött.
Omega3-kapslar.
Rosenrot (energin).
Te.
Honung.
Omgega3-ägg.
Ska försöka få i mig hälften av fisken och köttet i rå from, för näringen.
Utkast: Satt ute ...
Satt ute och kom att reflektera över en sak. Kanske var det för min känslighet som började påminna mig om min ursprungspsykologi, i linje med den dröm jag drömde inatt som ramar in en serie av budskap i ett existensiellt verk jag ännu inte tolkat -förstås. Det jag tänkte på var min märkliga definition av "kärlek" och formuleringar i den vägen. Jag har alltid haft en väldigt aloof och självavvisande, nästan bisarr kärnnatur av min individuella mening, dels eftersom jag inte mognat tillräckligt för att fullt vecklat ut den evolutionära avsikten ännu -även om det är helt okej nu med den förhållandemässiga baksidan också. Saker är ju verkliga. Det är det där med att jag aldrig förståt skillnaden mellan vänskap och kärlek -tror jag, eftersom teorierna som fött min självbild bygger på ett känslomässigt närvarotillstånd bortanför dramat själv. Men i relation till vänner eller människor, snarare -så hade jag ofta som lite yngre, alltid en starkt närvarande känslig svartsjuka i relation till de som skulle föreställa kompisar -syftar på den manliga sidan. Men jag missuppfattade allting, jag var aldrig någonsin djup kär i någon av alla dessa objekt för min projicerade impersonella offrande för blockeringens eget romantiska lidande i distans. Det var bara min trygghet som hotades av dessas potentiella flick/pojkvän-inolveringar. Jag såg ju dessa som mina kompisar allihopa, och vem fan accepterar att bli avvisad pga. av ansvarslösa hämningar. Jag ville få bekräftat att jag var definitivt älskad -annars kunde jag ju lika gärna skita i det utan någon som helst bryddhet. Det här är hela min självbekymrande existensiella sorg över min rörelses ofrivilliga "psykopati"; upphöjda dualism rotade komplexitet. Min identitet som den härdade hopplösheten. Jag kände alltid i min barndom, och även fortfarande på lite andra sätt -att ingen riktigt förstår vad vänskap / människokärlek, är. Ibland har jag trott att det istället är jag som inte gör det -men det är ett absurt sökande efter jagalienationens illusoriska frihet.
Forts. på "debatten" -det verkar vara illa, herregud..
16.jun.2008, kl.14:07
min mening
KOLLEKTIVETS omedvetenhet genom STRUKTURELL organisering kontra det gamla (Saturnus)- utanför RÖSTEN som vill höras igenom det nya (Uranus). Föräldrarnas betingning genererar hopp OCH maktkamp TROTS rösterna!!!
Håller du med?"
"16.jun.2008, kl.17:57
Hej..
Men varför sa du då att JAG var psykotisk? (Jag har aldrig hört röster, men jag har varit "i kontakt" med människor som har.) Jag har aldrig "psykiska problem" överhuvudtaget, i den mening som vi brukar relatera till och föreställa oss.
Är detta "lizard"/goldenflower, förövrigt? I ANNAT FALL kommer ju jag få ett svar, inte sant?
Känns ungefär som du försöker "hjälpa" mig, "säga" någnonting till mig. Om det är Lizard som håller på såhär, tycker jag det är oacceptabelt, jag har tidigare misstänkt honom för att MEDVETET i en anda av "nu ska vi se" - nästan tvångsmässigt, försöka "hjälpa" mig att nå "insikt"; finns INGET "beteende", etc. jag avskyr mer. Fråga: Varför?
Folk, som du vet, vill "frälsa" en, istället för att tala om hur det är här & nu, i realtion till dess eget väsens "samma sak".
Så, fortsätt.. OK!! Vad vill du säga?
Jag frågade varför han sa så, psykfallet, han gick och pratade om det väldigt markant. Man undrar ju vad han fått det ifrån. Melodramisk uppspelande teater-röst, i röran. Usch. Helt sjukt."
"16.jun.2008, kl.18:04
OBS!
Med "andens" menar jag förstås det vi pratar om i ANDLIGHETEN; den själsliga aspektens Neptunus!
Jag är mycket stabil och konstnärlig, för att framejsla så stor objektivitet, logik/balans/tydlighet som möjligt, nu i mitt skrivande här."
16.jun.2008, kl.18:11
"Och med..
"psykneurosskit", menar jag typ..
det vi tror "är det normala" i känsloväg/värden -några få tillstånd i min utveckling som yngre, där jag varit oerhört INSKRÄNKT -ja, det "familjära", föreställ er. Envishet och oförståelse för autentiskt fredlighet, etc.
Obehgaligt hur man måste "gå ner sig", som nu, för att folk ska "förstå en" -energin faller, och man "drar på sig" "människor" som man sen blir i en "ansvars-situiation" över.. Jättejobbigt, det verkar aldrig vara något man kommer ifrån tror man, vilket tillslut leder till "egoism" och sådant."
